Bristen på behöriga lärare i moderna språk blir allt mer akut. Läsåret 2017/2018 fanns det i 80 svenska kommuner ingen behörig undervisande högstadielärare i antingen tyska, spanska eller franska. 
– Vi närmar oss en språkkatastrof, säger Christina Rosén som är lektor i tyska på Linnéuniversitetet i Växjö.

Sedan i höstas kan inte längre eleverna på de kommunala grundskolorna i Kristianstad, med drygt 80 000 invånare, läsa franska.
–  När ämnet i fjol erbjöds på våra 13 högstadier var det bara nio procent av eleverna som läste det. Två eller tre av högstadierna hade grupper med fler än tio elever. Typvärdet för en undervisningsgrupp i franska var fyra elever. Det fanns även skolor med franskgrupper med endast en eller två elever. Några skolor saknade helt franskgrupper i vissa årskurser, skriver Ulrika Tollgren (S) som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Kristianstad i ett mejl till Skolvärlden.
– Huvudskälet till beslutet om indragning av franska som språkval var att det från och med detta läsår ska erbjudas redan från åk 6, vilket vi har på 25 olika skolor. Och om franska erbjuds på någon skola, måste alla kommunens skolor ha ämnet. Det är inte logistiskt möjligt att genomföra vare sig med hjälp av bussning eller med studiehandledare och undervisning på distans.
Under flera år har det återkommande rapporterats om en växande brist på språklärare. Läsåret 2017/2018 fanns det, enligt Skolverkets statistik, i 80 kommuner inga legitimerade och behöriga undervisande högstadielärare i antingen tyska, spanska eller franska. Mycket talar för att bristen kommer att öka ytterligare under de kommande åren.
Skolvärldens genomgång av Skolverkets legitimationsregister (mitten på oktober 2018) visar bland annat:
*Av 3 634 lärare med behörighet att undervisa i franska i grundskolan var drygt en fjärdedel, 28 procent, 60 år eller äldre och mer än hälften 50 år eller äldre. Två procent var under 30 år.
*Av 3 963 lärare med behörighet att undervisa i tyska i grundskolan var 27 procent över 60 år och en (1) procent under 30 år.
*Spansklärarna är i genomsnitt yngre än lärarna i tyska och franska. Av 3 537 spansklärare med behörighet att undervisa i grundskolan, var 27 procent under 40 år. Motsvarande andel bland lärarna i franska och tyska var 12 respektive 14 procent.
Per-Arne Andersson, chef för SKL:s avdelning för utbildning och arbetsmarknad, säger att skolan har några tuffa år framför sig innan utvecklingen förhoppningsvis vänder.
– Många språklärare är på väg att gå i pension samtidigt som antalet barn och ungdomar ökar. Till det ska läggas att intresset för språk har minskat under de senaste decennierna, vilket påverkar hur många som vill utbilda sig till språklärare. Många tycker att det räcker med att kunna engelska.
Per-Arne Andersson är kritisk till att alla elever från och med den här terminen ska erbjudas språkval redan i årskurs 6.
– Jag tycker inte att man skulle ha infört det kravet. Tajmingen är mycket dålig. Vi hade redan tidigare ont om språklärare. Skärpningen har förvärrat problemen ytterligare och ställt till med stora problem på många håll, säger Per-Arne Andersson.
– 25 procent av alla skolor i Sverige har mindre än 100 elever. Jag tror att det kan bli svårt att få behöriga lärare att vilja pendla flera mil till små skolor när det kanske bara handlar om en halv tjänst och ibland inte ens det. Kanske leder detta till att behöver vi organisera om skolor och stadier så att vi i stället för årkurs 7–9 har 6–9.
Behöver skolor läggas ner för att kvaliteten på undervisningen ska kunna upprätthållas?
– Ja, det kan vara en del av lösningen. Jag tror att man på många håll behöver se över skolorganisationen. Det är dock mycket svårt att lägga ner mindre skolor. Ofta möts politikerna av ett väldigt motstånd när de försöker göra det.
– Ett annat sätt att möta problemen med att rekrytera behöriga lärare till mindre skolor är att öka fjärrundervisningen.
Men även om man slår samman skolor så är det brist på behöriga språklärare.
– Därför krävs kraftfulla åtgärder, förutom att läraryrket generellt måste bli mer attraktivt. Jag tycker till exempel att det bör vara möjligt för en språklärare att med bibehållen lön gå ner i arbetstid för att läsa in ytterligare ett språk, säger Per-Arne Andersson.
Enligt Skolvärldens analys av Skolverkets legitimationsregister varierar tillgången på språklärare kraftigt mellan olika delar av Sverige. I exempelvis Västerbotten går det 140 barn i åldern 12–16 år på varje legitimerad och behörig grundskollärare i spanska under 60 år medan antalet i Dalarna är 372 och i Blekinge 298. Alla i registret är dock inte verksamma som lärare.
– Även om det finns en generell brist på språklärare, så kan det skilja ganska mycket mellan olika delar av Sverige och mellan olika språk. Störst är bristen på spansklärare, säger Lee Gleichmann Linnarsson som är undervisningsråd på Skolverket.
– Extra svårt kan det vara att rekrytera lärare i moderna språk till skolor på landsbygden. Lärare vill i allmänhet ha kollegor att kunna diskutera och bedöma tillsammans med, och gärna också hela tjänster. En del kommuner har därför börjat ”bussa” in elever till större skolor i centralorten från mindre skolor utanför. Jag tycker att det är ett bättre alternativ än att eleverna undervisas av obehöriga lärare.

Samtidigt som antalet språklärare minskar, väljer många elever i grundskolan bort moderna språk. I dag läser ungefär en fjärdedel av eleverna i årskurs 9 extra svenska, engelska eller en kombination av svenska och engelska i stället för ett modernt språk som tyska, franska eller spanska. Det språk som har tappat mest i popularitet är tyskan. Läsåret 2000– 2001 läste 34 procent av eleverna i årskurs nio tyska. Senaste läsåret var motsvarande andel bland flickorna 15 procent och bland pojkarna 20 procent.
Franskan uppvisar ungefär samma utveckling som tyskan, medan spanskan har ökat ordentligt i popularitet. Läsåret 2000–2001 studerade 11 procent av flickorna och 7 procent av pojkarna i årskurs nio spanska. Läsåret 2017–2018 hade andelen ökat till 44 respektive 35 procent.
– Jag är mycket frustrerad över utvecklingen för moderna språk, både i grundskolan och gymnasiet. Vi närmar oss en språkkatastrof, säger Christina Rosén som är lektor i tyska vid Linnéuniversitetet i Växjö och tidigare grund- och gymnasielärare i engelska och tyska.
– Det är färre som läser moderna språk i grundskolan, färre som gör det på lite mer avancerad nivå på gymnasiet och färre som gör det på universiteten. Det leder i sin tur till ökad andel obehöriga lärare och sämre undervisning vilket i sin tur gör att fler slutar med språk. Vi är inne i en ond cirkel.
Räcker det inte att eleverna lär sig engelska ordentligt?
– Nej. För att exempelvis göra affärer i Tyskland behöver du kunna tyska. I Frankrike behöver du kunna franska. På liknande sätt är det i många andra länder och inom många olika samhällsområden. Behovet av goda språkkunskaper minskar inte. Det ökar. Om inte något görs väldigt snabbt kommer vi att få mycket stora problem.
För att fler elever ska läsa språk i grundskolan föreslog Skolverket i somras att möjligheterna att välja bort moderna språk till förmån för extra svenska och engelska, ska tas bort.
– Det är viktigt att alla elever får utbildning i fler utländska språk än engelska. Det finns dessutom flera EU-överenskommelser om att alla medborgare ska kunna minst två språk utöver sitt modersmål, säger Mikael Bergkrantz som är undervisningsråd på Skolverket.
– Från Skolverkets sida föreslår vi också att det i Sverige, som i Norge och Danmark, utvecklas en nationell politisk språkstrategi och att det skapas ett nationellt centrum för främmande språk.
Leder inte krav på att alla barn ska läsa moderna språk till att bristen på behöriga lärare ökar ytterligare?
– Det finns risk för det. Men det är svårt att veta hur den lokala bristen kommer att se ut i framtiden. Dessutom finns i dag många obehöriga språklärare, framför allt i spanska. Det är viktigt att förbättra möjligheterna för dem och andra språkkunniga personer att bli behöriga lärare.
En Liknande uppfattning har Markus Alexandersson (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborg. Läsåret 2017–2018 fanns det i kommunen inte några behöriga undervisande grundskollärare i spanska, enligt Skolverkets statistik.
– Det har blivit bättre. Dessutom håller ett par av våra språklärare på att utbilda sig, vilket gör att vi inom kort räknar med att ha full behörighet. Som arbetsgivare har vi försökt göra det möjligt för obehöriga lärare att gå ner i arbetstid för att utbilda sig.
Med bibehållen lön?
– Nej, kommunen bidrar inte ekonomiskt. Ska vi i Sverige klara den ökande bristen på behöriga lärare måste staten ta ett större ansvar för fortbildningen. Det klarar inte kommunerna. Fortbildningen måste både finansieras och organiseras av staten.
Till skillnad från Kristianstad några mil västerut har Sölvesborgs kommun inga planer på att ta bort något modernt språk i grundskolan.
– Jag tycker att det är lite av en ödesfråga att betona språkens ställning. Att minska antalet tycker jag därför är fel väg att gå. Jag vill i stället att vi utökar antalet språk i grundskolan. Ryskan är exempel på ett viktigt språk som det i dag är svårt att studera både i grundskolan och på gymnasiet. Kinesiska är ett annat exempel, säger Markus Alexandersson.
– Goda språkkunskaper är en del av en grundläggande bildning. Jag tycker därför att man ska ta bort möjligheterna att välja bort moderna språk i grundskolan.

På Stenbocksskolan i östgötska Boxholm har det aldrig arbetat en behörig lärare i spanska, berättar Dominik Dolenec som är LR-ombud i Boxholm.
– Det har gjort att många elever i stället har valt att läsa tyska, trots att vi även i det ämnet saknar en behörig lärare. Det håller dock på att lösa sig. Den som har svarat för tyskundervisningen under senare år, och har gjort det bra, håller på att utbilda sig till lärare. Men just nu är hon föräldraledig.
Det moderna språk som minskat mest på Stenbockskolan är dock franskan.
– Jag tror att en förklaring till våra svårigheter att få behöriga lärare i moderna språk är den allmänna bristen på lärare. En annan är lönen. Tidigare låg vi i Boxholm lönemässigt ganska bra till jämfört med kommunerna runt omkring. Det gör vi inte längre på samma sätt. De andra kommunerna har kommit i kapp.
– Vill man få hit exempelvis en behörig spansklärare måste man helt enkelt vara beredd att betala för det. Konkurrensen om behöriga lärare, inte minst spansklärare, har ökat.
Dominik Dolenec, som är matematik- och NO-lärare på Stenbockskolan, berättar att han häromåret började plugga spanska på fritiden.
– Men så kom jag in på en utbildning till deltidsbrandman och då slutade jag med spanskan. Det gick inte att kombinera de båda utbildningarna.
– Ett sätt att underlätta rekryteringen av lärare i bristämnen är att låta någon av de lärare som redan är anställda på skolan få läsa in exempelvis ett språk på arbetstid. Men det har man från arbetsgivarens sida sagt nej till.
Men räcker det för att lösa lärarbristen?
– Nej. Man behöver se över löner, arbetstider, arbetsmiljön, arbetsuppgifter, undervisningsskyldigheten och mycket annat för att göra skolan till en mer attraktiv arbetsplats för alla kategorier av lärare. Arbetsuppgifter som inte kräver lärarkompetens bör tas bort. De kan i stället utföras av exempelvis lärarassistenter. Jag tycker att man också bör se över lärarutbildningen. Det är massor som behöver göras, säger Dominik Dolenec.
Rozita Hedqvist, skol- och äldreomsorgschef i Boxholm, berättar att kommunen tidigare i år var på väg att minska antalet moderna språk i grundskolan.
– Som det ser ut nu klarar vi nog att rekrytera behöriga lärare till två språk, men inte till tre. Kommunen är helt enkelt för liten. Spanskan är det språk som ligger närmast till hands att ta bort och som det är svårast att hitta behöriga lärare i, säger hon.
Kan ni inte låta någon eller några av era redan anställda och legitimerade lärare läsa in de ämnen som det saknas behöriga lärare i?
– Det är en bra modell. Men vi har inte råd att låta vår personal, med bibehållen lön, gå ner i arbetstid för att studera. Samtidigt kan vi inte begära att de själva ska betala för sin fortbildning eller läsa in ett nytt språk på fritiden.
Hur löser ni det?
– Jag tror att staten måste stå för finansieringen, annars blir det nog inget. Många små kommuner har svårt att på egen hand upprätthålla service och kvalitet. Det gäller inte bara på utbildningsområdet, säger Rozita Hedqvist.
Häromåret uppgav 60 procent av tillfrågade språklärare i en undersökning av Lärarnas Riksförbund att de under de senaste tre åren övervägt att lämna läraryrket. Som främsta anledningar angavs missnöje med lönen, för hög arbetsbelastning samt brist på fortbildning.
– Vi får i princip ingen ämnesspecifik fortbildning alls. Jag betalar till exempel själv när jag åker till Frankrike för att upprätthålla mina språkkunskaper. Jag älskar visserligen Paris, och åker gärna dit, men det är fel att jag själv ska behöva betala för min fortbildning, säger Térèse Mölsä som undervisar i franska, svenska och svenska som andraspråk på gymnasiet Vasaskolan i Gävle och sitter i styrelsen för Språklärarnas riksförbund.
– Statusen på språk och språklärarna behöver uppgraderas. I dag tjänar vi i allmänhet sämre än andra lärare. Ofta har vi mycket stora klasser, ibland med elever som läser olika kurser. Det händer till och med att vi får undervisa på olika språk samtidigt. Till det ska läggas att många språklärare är obehöriga, vilket leder till merarbete för de som är behöriga, till exempel i samband med betygssättning.
Térèse Mölsä säger att det behöver rekryteras många nya språklärare under de kommande decennierna.
– Ska det lyckas måste språklärarnas arbetsvillkor förbättras rejält. Men även språkens status behöver höjas. Moderna språk bör till exempel vara obligatoriskt i grundskolan och inte, som i dag, kunna väljas bort för extra undervisning i svenska och engelska.
Är det inte bra om den som har svårt för språk kan fokusera på att bli godkänd i ett främmande språk i stället för att bli underkänd i flera?
– Elever som har svårt för ett ämne bör så klart få extra stöd i det ämnet. Men man ska inte ta bort ämnet. Ingen skulle komma på tanken att elever som har svårt för exempelvis matematik inte ska läsa det. Det bör vara samma med språk.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningen Skolvärlden

Share This