Skolmyndigheterna bidrar till att elever misslyckas.
Det menar Agneta Gulz som är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
– Väsentliga delar av skolans verksamhet är inte längre vetenskapligt förankrad.

SAMTIDIGT SOM OMFATTANDE nedskärningar har varit och är en del av vardagen på många skolor och förskolor runt om i Sverige har de centrala skolmyndigheterna vuxit dramatiskt. Sedan 2014 har till exempel antalet anställda på Skolverket och Skolinspektionen ökat med mer än 50 procent.
Kritiken från många lärare och forskare mot skolmyndigheterna har ökat i nästan samma omfattning. Det gäller inte minst det man menar är brist på vetenskapligt stöd i myndigheternas råd och anvisningar kring till exempel digitalisering, differentierad undervisning/”elevers olika lärstilar”, läs- och skrivundervisning, formativ bedömning, läroplaner och bedömningsstöd.
En del av kritiken gäller även de politiker som legat bakom de senaste decenniernas skolbeslut.
Strax före jul bestämde riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg att Riksrevisionen ska granska om, hur och i vilken utsträckning skolmyndigheterna och regeringen säkerställer att utbildningen i den svenska skolan vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket den ska göra enligt skollagen.
Granskningen, som ska vara klar i oktober i 2025 , är en direkt konsekvens av omfattande och återkommande larm om att väsentliga delar av den svenska skolans verksamhet inte längre är vetenskapligt förankrad.

EN AV DE tydligaste kritikerna är Agneta Gulz, professor vid Lunds universitet i kognitionsvetenskap med inriktning mot lärande och undervisning.
– Skolmyndigheterna skiljer inte på enskilda forskningsresultat och konsoliderad vetenskaplig kunskap som vuxit fram under åratal. Det publiceras forskningsstudier om allt möjligt. En del är bra, andra är det inte. Men att något framgår av en forskningsstudie är inte samma sak som att det är vetenskapligt belagt.
– En forskningsstudie är ett litet bidrag, en liten pusselbit. Resultaten behöver upprepas flera gånger och av olika oberoende forskargrupper.
*Är det av okunskap som de svenska skolmyndig­heterna har agerat så här?
– Delvis. En annan viktig förklaring är att den forskningstradition som dominerar den svenska skolforskningen – och som har haft stort inflytande på myndigheternas agerande under de senaste decennierna – i stor utsträckning är modell- och teoridriven, ibland även rent ideologisk betingad, och bryr sig inte om konsoliderad empirisk evidens.
– Samtidigt har den empiriskt drivna forskningen, som är väldigt omfattande i den anglosaxiska världen och som i första hand låter verkligheten tala snarare än teoretiska modeller, haft en betydligt svagare ­ställning, vilket har bidragit till våra stora problem.
*Som?
– Den omfattande digitaliseringen av skolan är ett bra exempel. Den saknar helt vetenskapligt stöd och har lett till mycket skada.
– Andra exempel är de undermåliga bedömnings- och kartläggningsstöden som är alldeles för grovmaskiga och dessutom tar för mycket undervisningstid från lärarna, satsningen på ”differentierad undervisning” och ”individuell anpassning” som även de saknar vetenskapligt stöd. Det finns däremot mycket stark vetenskaplig evidens för motsatsen, till exempel att lärarledda lektioner med stora inslag av gemensamt arbete, där man till exempel läser samma text, har gemensam högläsning, gör samma övningar och har gemensamma diskussioner är bra.
*Men det förutsätter väl att det inte skiljer för mycket i kunskapsnivå inom klasserna?
– Lärare klarar en ganska stor spridning så länge elevernas grundläggande baskunskaper är på en rimlig nivå. Tyvärr är det inte längre alltid fallet. I exempelvis en högstadieklass kan det i dag vara några elever som redan befinner sig på gymnasienivå i ett ämne, medan andra knappt kan läsa. Det är dock inte av nödvändighet som vi har hamnat här, utan det är vår egen förskyllan.
Agneta Gulz menar att lärare och andra i skolan inte ska bry sig om vad som presenteras som ”ny forskning”.
– Vad som händer i frontlinjen är egentligen bara intressant för forskare och inget som lärare och andra i skolan ska fatta sina verksamhetsbeslut utifrån.
De ska, enligt Agneta Gulz, i stället utgå ifrån stabil och robust vetenskaplig evidens.
– Skolmyndigheternas agerande har indirekt gjort så att svenska elever misslyckats i skolan. Det har i Sverige under lång tid bedrivits storskaliga skolexperiment utan att man egentligen har vetat vad det är man sysslar med.
– Sedan finns det så klart faktorer som exempelvis Skolverket inte har rått eller rår över, till exempel stora klasstorlekar eller att lärare har för lite tid till för- och efterarbete av undervisningen.

EN ANNAN SOM är kritisk till Skolverkets agerande på flera områden är Michael Tengberg, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet som bland annat lyfter fram förändringar i det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk som riskerar att försämra barns läskunskaper.
Numera kan en elev uppnå godkänt resultat på det nationella provet i svenska i årskurs nio trots noll poäng på läsförståelsedelen om hen presterar bra i övriga moment (skrivning och muntligt prov).
– Det är extra problematiskt med tanke på att staten har bestämt att lärarna vid betygssättning särskilt ska beakta resultaten på de nationella proven, säger Michael Tengberg.
Mycket tyder dessutom på att de nationella proven i framtiden kommer att få ännu större betydelse i ett försök att uppnå likvärdig betygssättning i ett marknadssystem där skolor konkurrerar med varandra om eleverna, eller rättare sagt den påse pengar som eleverna representerar.
Ökat fokus på resultaten i de nationella proven lär enligt Michael Tengberg leda till – när det gäller den delen av provet som handlar om läsförståelse – fler kortare texter och fler uppgifter av flervalstyp som rättas ”objektivt”, det vill säga digitalt och centralt.
– Ju viktigare proven är för elevernas betyg, ju mer kommer lärarna styra sin undervisning mot provinnehållet. Det gäller även elevernas läsning.
– Vi ser redan hur läromedel och bedömningsstöd påverkas i samma riktning. Texterna blir kortare och flervalsuppgifterna fler.
Michael Tengberg menar att det på sätt och vis kan anses rationellt att anpassa undervisningen utifrån de nationella provens upplägg.
– Men det kan få förödande konsekvenser för den mer grundläggande läsundervisningen.
*Med resultat att eleverna blir sämre på att läsa?
– Det finns väldigt mycket som pekar mot det.

REKTORN OCH SKOLDEBATTÖREN Linnea Lindquist säger att Skolverket under de senaste åren har stimulerat framväxten av en ekonomiskt mycket lukrativ ”skol­utvecklingsmarknad” för privata konsulter.
– Med en tydligare regelstyrning av skolan, istället för dagens New Public Management med dess målstyrning,  hade detta inte skett.
– Det vi behöver i skolan är ett systematiskt kvalitets­arbete som är verksamhetsnära, utgår ifrån vad som sker i klassrummet och lärarnas och elevernas faktiska behov. Tyvärr uppmuntrar Skolverket ofta i stället till motsatsen.
*Som?
– En mängd nya metoder och modeller, certifieringar, NPF-säkra klassrum och liknande. Gemensamt för många av dem är att de sällan vilar på vetenskaplig grund. Ofta är de till och med direkt ovetenskapliga.
– Jag tycker inte att vi ska ha skolmyndigheter som sprider myter och ovetenskapliga råd. Vi har bedrivit skola under lång tid och vet hur vi ska utbilda barn och ungdomar. Det kan emellanåt vara svårt och ta lång tid. Men vi vet hur vi ska göra. Problemet i dag är inte brist på kunskap och erfarenhet av vad som fungerar, till exempel hur man lär barn att läsa. Problemet är att förutsättningarna ofta är för dåliga.
*Att hela tiden vilja bli bättre är väl en rimlig drivkraft?
– Jo, men det blir vi inte genom att ständigt bli överösta av Skolverkets pilar, cirklar och processkartor och behöva pröva nya ofta ovetenskapliga metoder. Bättre blir vi genom att arbeta systematiskt och långsiktigt.
– Det finns ingen anledning att ständigt försöka uppfinna hjulet på nytt. Det är bättre att använda väl fungerande metoder som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Just det säger lagen, alltså att skolans undervisning ska vila vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
– Ibland kan det i debatten låta som att Skolverket inte har några forskarkontakter, men så är det inte. Vi jobbar jättemycket med forskarkontakter. Men det sker i en stuprörsstruktur, vilket skapar en överhängande risk för att vi väljer forskare som vi har upparbetade kontakter med, att vi blir hemmablinda och inte tar in ett bredare perspektiv och kritiska röster, säger verkets nytillträdde generaldirektör Joakim Malmström och tillägger att det behövs en ”uppsträckning” när det gäller vetenskapligheten i myndighetens arbete.
Enligt en del av sina kritiker har skolmyndigheterna idag svårt att skilja på enskilda forskningsresultat och konsoliderad vetenskaplig kunskap som vuxit fram under lång tid.
– Vi har ett jättestort ansvar och rejält arbete att göra när det gäller att se över vad som finns publicerat på våra hemsidor, men även framåt, för att säkerställa att det inte är enskilda studier som ligger till grund för det som borde vara mer solitt underbyggt och vila på konsoliderad vetenskaplig grund, säger Joakim Malmström.
– Jag vet att det också sker, inte minst för att jag har trummat in det.

UNDER SENARE ÅR anses Skolverket av sina kritiker ha premierat forskare som är verksamma inom en mer modell- och teoridriven tradition än en empirisk sådan.
– Det stämmer att vi inte har haft en systematik när det gäller att fånga helheten i forskningsperspektivet. Det tycker jag är solklart.
– Det finns ofta inga enkla svar. Just därför är det viktigt att det som vi som nationell skolmyndighet tillhandahåller vilar på en mycket solid grund. Olika vetenskapliga perspektiv ska ha fått komma till uttryck. När det finns motstridiga uppfattningar, vilket det finns och även kommer att finnas på en mängd områden, är det viktigt att vi synliggör det.
Bland det första som slog Joakim Malmström när han för ungefär ett år sedan började arbeta på Skolverket var den bristande samordningen inom myndigheten.
– Men även den svaga efterlevnaden av gemensamma beslut och prioriteringar. Det var som om Skolverket var fem eller sex olika myndigheter. Vi håller nu på att förändra det.
Enligt Joakim Malmström kan den svaga styrningen åtminstone delvis förklaras av verkets kraftiga expansion.
– Skolverket har fått en mängd nya regeringsuppdrag från regeringar av olika färg. Under det senaste decenniet har personalstyrkan fördubblats. Även kulturmyndigheter, som jag kommer ifrån, har fått nya regeringsuppdrag, men sällan några extra pengar. Här har det hela tiden kommit extra pengar.
– En annan förklaring är att det funnits en styrfilosofi inom myndigheten som gått ut på att var och en jobbar i sitt rör och det är gott så. Jag tycker inte att det är gott så. Det behöver verkligen tas ett samlat grepp.
Skolverket ska i år spara 80 miljoner kronor, vilket motsvarar cirka sex procent av förvaltningsanslaget.
– Myndigheten har varit väldigt välfinansierad. Det är som att kostnadskontrollen och ekonomistyrningen inte har behövt vara så utvecklad.
– Vi behöver bli mycket bättre på att följa upp effekterna av det som vi gör. Vad leder vårt arbete till ute i skolväsendet? Leder det till bättre elevresultat? Vi har i dag inga tydliga indikationer eller andra vetenskapligt grundade sätt att följa upp vad vi gör.
*Vilken är svensk skolas största utmaning?
– De växande socioekonomiska skillnaderna och att skolan inte är likvärdig.

SOM ETT SVAR på den omfattande kritiken mot Skolverket beslutade regeringen i mitten av november att myndighetens ledning ska förstärkas med en överdirektör plus att det ska inrättas ett vetenskapligt råd som ska verka för att ”Skolverkets arbete vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”.
Det sistnämnda efter förslag från generaldirektören Joakim Malmström.
– Det vetenskapliga rådets betydelse avgörs av vilka som blir dess medlemmar. Om det blir en dominans av modell- och teoridrivna forskare lär det mesta fortsätta som tidigare, säger Agneta Gulz.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2025.