Sedan andra världskriget har 35 personer dömts för spioneri i Sverige.
En av dem som anses ha skadat Sverige mest är storspionen Stig Wennerström.
– Hans eventuella efterträdare är förmodligen en relativt hög officer i en internationell stab, säger Lars Ericson Wolke som är professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm.

UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET anhölls 1 837 personer i Sverige misstänkta för spioneri och sabotage. Av 417 som åtalades dömdes 387 till fängelse.
– Hur många svenskar som verkligen spionerade för främmande makt är omöjligt att säga. En del av underrättelsebrotten under andra världskriget var dessutom ganska bagatellartade och knappast något man skulle ha straffats för i ett annat läge, säger professor Lars Ericson Wolke.
Han berättar att de flesta spiondömda tycka ha agerat på eget initiativ, inte sällan av ideologiska skäl.
Listan här under visar alla som dömts i Sverige för spioneribrott eller liknande efter andra världskriget, totalt 35 personer varav fem kvinnor.
Fem personer dömdes till livstids fängelse. Övriga till mellan tre månader och tolv års fängelse.
Nästan samtliga ska ha spionerat för ett östland.
– Sveriges underrättelseutbyte med väst gjorde att västmakterna inte behövde skicka hit några spioner, säger Lars Ericson Wolke.
De flesta tycks dock ha orsakat Sverige ganska liten skada. Merparten av dem som greps och dömdes för spionbrott var människor som inte befann sig på den nivån i samhället att de hade tillgång till central information.
När det gäller den så kallade Enbomligan är det fortfarande ett stort frågetecken om det överhuvudtaget var frågan om något spioneri.
Marinspionen Hilding Andersson dömdes till livstids fängelse trots att han förmodligen inte orsakade den skada som straffet antyder.
*Varför dömdes de så hårt?
– Jag tror att tidsandan spelade stor roll. Detta var när Stalin fortfarande levde och när kalla kriget var som kallast, säger Lars Ericson Wolke.
*Vilka är de ”värsta” spionerna?
– Av de som åkt fast har Stig Bergling och Stig Wennerström orsakats störst skada för Sverige. Hur stor vet vi dock inte riktigt. Varken Wennerström eller Bergling har fullt ut berättat vad de lämnade ut.
*Är du unika?
– Det vet vi inte. I samband med att Stig Wennerström fångades in diskuterades det om det fanns en agent till på samma nivå. Det kan ha varit så. Men det kan också ha varit Sovjet som läckte ut uppgifterna för att för att röra till det och sprida osämja i den svenska ledningen.

LARS ERICSON WOLKE säger att det verkar finns några gemensamma drag bland de dem som avslöjats som spioner.
– De flesta tycks vara missnöjda med sina liv eller sina karriärer. Som spioner får de en möjlighet att känna sig betydelsefulla. Den som har en bra karriär och är nöjd med tillvaron i är förmodligen extremt svår att värva.
– En av de viktigaste egenskaperna hos en agentvärvare är att kunna blåsa upp egot på den som värvas. Förklara hur betydelsefull han är för sin uppdragsgivare och hur viktiga insatser han gör.
*Varför blev Stig Wennerström spion?
– Det verkar inte ha varit av ideologiska skäl och han fick inte speciellt bra betalt. Förmodligen hade ryssarna någon form av hållhake på honom.
*Vem är dagens Wennerström?
– Jag tror att hans eventuella efterträdare bör vara en relativt hög officer i en internationell stab. I dag är det ingen som är intresserad av våra mobiliseringssystem. I stället är det våra internationella insatser och samarbeten som är intressanta. Det kan vara någon i Afghanistan, Kongo, Liberia eller någon annanstans i världen.
Enligt Lars Ericson Wolke har det i princip alltid funnits någon form av underrättelseverksamhet.
– Men det var först under mitten av 1500-talet, då vi började få ganska så starka centrala statsmakter med ekonomiska resurser och våldsmonopol, som det växte fram statliga underrättelsetjänster i många europeiska länder. När Sverige blev en stormakt på 1600-talet, och gav sig in i Europas storpolitik, hade man en stor underrättelseverksamhet. Uppgiften var dels att ta fram hårda militära fakta om fiendens resurser och förmågor, dels att – vilket är betydligt svårare – ta reda på fiendens avsikter.
– För att klara det sistnämnda gällde det att vara inne i fiendens centrala ledningar eller sitta på sådana platser att det visuellt gick att se om något höll på att hända. Under 1600-talet hade Sverige personal i bland annat danska Helsingör med uppgift att hålla koll på fartygstrafiken och den danska flottans dispositioner.
Under 1500-, 1600- och 1700-talen gick krigen, förenklat, till på ungefär samma sätt. 1800-talets industriella och tekniska revolution innebar nya förutsättningar.
– Vi fick till exempel långskjutande artilleri, pansarskepp, flygplan och kulsprutor som gjorde det svårare än tidigare att förutsäga vad som skulle kunna ske. Med förbättrade kommunikationer – till exempel telefonen och telegrafen – gick betydligt snabbare än tidigare att rapportera in observationer. Allt detta ökade kraven på en utvecklad underrättelsetjänst,
*När fick Sverige en underrättelsetjänst i modern tappning?
– I samband med unionskrisen 1905. Underrättelsetjänsten bildade en särskild avdelning inom generalstaben. Svenska underrättelseofficerare placerades i Norge med uppdrag att läsa av norska åtgärder, till exempel en eventuell förberedelse för mobilisering. Man byggde också upp ett underrättelsenät i Finland för att bedöma Rysslands agerande.
– Under första världskriget expanderade underrättelseverksamheten kraftigt, framför allt den öppna. Det satsades bland annat på militärattachéer och studieresor. Av allt att döma expanderade också den dolda/illegala verksamheten i framför allt i Finland. Vi vet dock inte exakt hur eller med hur mycket. Av naturliga skäl finns det inga rapporter, personalförteckningar eller ekonomiska redovisning som vi kan studera, säger Lars Ericson Wolke.

I SLUTET AV 1930-talet, inför det stundande kriget, byggdes den svenska säkerhets- och underrättelsetjänsten ut på nytt.
– Många av de som anställdes var civila akademiker, till exempel historiker och språkvetare, och så har det fortsatt. Det man framför allt är intresserad av hos akademikerna är den analytiska förmågan, säger Lars Ericson Wolke.
– Under andra världskriget bildades även en extra hemlig del av underrättelsetjänsten, så hemlig att de flesta inte ens skulle veta att den existerade. Under andra världskriget hette den C-byrån, under kalla kriget T-kontoret/IB och idag kontoret för särskild inhämtning. Det är olika namn, men i grunden samma sak: det hemligaste av det hemliga.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidningarnas Telegrambyrå (TT) 2004.

Personer dömda för spioneribrott i Sverige sedan andra världskriget:
1946
*43-årig kvinna döms till fängelse i fyra år och sex månader för att ha spionerat för tysk räkning.
1949
*51-årig man döms till fängelse i åtta månader för att ha begått spioneribrott för tysk räkning.
*31-årig man döms till fängelse i åtta månader för att ha begått spioneribrott för polsk räkning.
1950
*59-årig man döms till ett års fängelse för att ha försökt sälja uppgifter om svenska kraftanläggningar till den franska underrättelsetjänsten.
1951
*42-årige flaggmaskinisten Hilding Andersson döms till livstids fängelse för att ha spionerat för Sovjetunionens räkning.
1952
*34-årige Fritjof Enbom och 34-årige Hugo Gjerswold döms till livstids fängelse för att ha spionerat för Sovjetunionens räkning. I samma rättegång döms ytterligare tre personer för att ha spionerat för Sovjetunionens räkning:
*En 32-årig man döms till sju års fängelse, en 57-årig man till tre års fängelse och en 40-årig man till två års fängelse. En 31-årig kvinna döms till åtta månaders fängelse för medhjälp till samma brott. 1953 döms en 18-årig man ur samma påstådda liga till tio månaders fängelse för försök till spioneri för Sovjetunionens räkning.
1955
*47-årig man döms till sju års fängelse för spioneri för Tjeckoslovakiens räkning. En 40-årig kvinna döms till två års fängelse för samma brott. En 42-årig man döms till ett års fängelse.
1956
*Den så kallade radarspionen Anatole Eriksson, 46, döms till tolv års fängelse för spioneri för Sovjetunionens räkning.
1957
*En 32-årig man döms till tio års fängelse och en 27-årig man till två år och fyra månaders fängelse för spioneri för Sovjetunionens räkning.
*Samma år döms en 35-årig man till fem års fängelse och en 29-årig man till fyra år och sex månaders fängelse för att ha kopierat hemliga riktningar från Kungliga Marinförvaltningen med avsikt att sälja dem till främmande makt.
1960
*En 33-årig man döms till ett år och åtta månaders fängelse och en 38-årig man till åtta månaders fängelse efter att ha kontaktat den sovjetiske militärattachén med uppsåt att utlämna uppgifter om svenska försvarsanläggningar utmed norrlandskusten.
1964
*58-årige översten Stig Wennerström döms till livstids fängelse för spioneri för Sovjetunionens räkning.
1965
*En 53-årig man döms till tio månaders fängelse för försök till spioneri för Sovjetunionens räkning.
1971
*En 34-årig man döms tills sex månaders fängelse och en 28-årig kvinna till fyra månaders fängelse för försök till spioneri för Östtysklands räkning.
1974
*31-årige Håkan Isaksson döms till ett års fängelse, 30-årige Jan Guillou till tio månaders och 30-årige Peter Bratt till ett års fängelse för spioneri i samband med den så kallade IB-affären.
1979
*63-årige kriminalkommissarie Hans Melin vid Stockholmspolisens utlänningsrotel döms till tre års fängelse för att ha spionerat (flyktingspionage) för Iraks och Sovjetunionens räkning. Samma år döms den 42-årige polisinspektören vid Säkerhetspolisen och reservofficeren i kustartilleriet Stig Bergling till livstids fängelse för spioneri för Sovjetunionens räkning. Samtidigt döms en 56-årig kvinna till tre månaders fängelse för medhjälp.
1983
*51-årige överstelöjtnant Bertil Ströberg döms till sex års fängelse för spioneri för Polens räkning.
1986
*43-årig man döms till tre års fängelse för förberedelse till spioneri för Tjeckoslovakiens räkning.
2003
*46-årig man döms till åtta års fängelse för spioneri (industrispionage) för Ryssland räkning.