I dagarna är ett år kvar till valet.
Ett val som kan få stor betydelse för allt från friskoleföretagens vinster till lärares undervisningstid, gruppstorlekarna i förskolan och skolnedläggningar.
I SAMTLIGA RIKSDAGSVAL sedan slutet av 1990-talet har skolan hamnat på väljarnas topplista, berättar Henrik Ekengren Oscarsson som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och forskningsledare för det svenska Valforskningsprogrammet.
– Många väljare tycker att skolan är viktig, vilket innebär en stor potential för partierna. Det gäller inte minst för Socialdemokraterna och Liberalerna som traditionellt slåss om att ha den bästa skolpolitiken, enligt väljarna.
– Det är också förklaringen till att Liberalerna just nu satsar så mycket på skolfrågan. Det gäller för partiet att vinna kampen mot framför allt Socialdemokraterna som i sin tur är helt okej med en kryssmatch på det här området.
Bara under de senaste veckorna har det kommit en rad avslöjanden och rapporter med betydelse för debatten om skolan. Några exempel:
*Skolverket konstaterar ånyo i en undersökning att likvärdigheten inte förbättras, att skillnaderna mellan skolor ökar och att det finns en stark koppling mellan familjebakgrund och skolresultat.
*Juli 2024 – juni 2025 ökade skolkoncernen Academedias omsättning med nästan tio procent. Bolaget gjorde ett rörelseresultat (EBIT) på 1 752 000 000 kronor (vilket motsvarar cirka 3 500 lärarlöner under ett år). Under bara det senaste året har aktien stigit med cirka 30 procent
*Aftonbladet avslöjade hur en förskolekoncern ransonerar barnens smörgåspålägg och smör samtidigt som de tre delägarna under de senaste åren plockat ut 64,5 miljoner ur bolaget i form av aktieutdelning.
Det sistnämna fick utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson – tillika Liberalernas partiledare – att förklara att ”skiten måste väck” och att det inte ska finnas några ”vinstintressen som skor sig på våra barns skolgång”. Övriga partier i regeringen har inte uttryckt liknande uppfattningar.
SEDAN REGERINGEN TILLTRÄDDE för tre år sedan har skol- och utbildningsministrar återkommande utlovat en omfattande renovering av det svenska skolsystemet, tillsatt knappt 20 utredningar och kommit med en rad utspel.
– Framför allt Liberalerna vill ge sken av att man också har genomfört stora förändringar. Men hittills har det inte fattats några speciellt omfattande eller långtgående beslut, säger Erik Wångmar som är docent i historia och universitetslektor i statsvetenskap och historia vid Linnéuniversitet.
– När det gäller exempelvis friskolornas vinster är jag dessutom tveksam till om den eller de propositioner som eventuellt läggs fram före valet kommer att innehålla det som Liberalerna ger sken av i sin retorik.
Det är en förmodan som åtminstone delvis bekräftas av resultaten i vår enkät till riksdagspartierna
På frågan om aktiebolag bör förbjudas driva offentligt finansierade skolor svarar Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ett tydligt ”nej”, medan Liberalerna svarar att det är viktigt att kunskap går före vinst och att man ”utesluter ingenting”.
På liknande sätt svarar Tidö-partierna på frågan om friskoleföretag ska få dela ut överskott till sina ägare. M och SD är för, medan Liberalerna svarar att partiet ”utesluter ingenting för att säkerställa att skolpengen går till elevernas undervisning och ingenting annat”.
Regeringens utredare förslog i våras ett begränsat vinstutdelningsförebud som i hårda ordalag dömdes ut av arbetsgivarorganisationerna Almega Utbildning och Svenskt Näringsliv. Den dåvarande utbildningsministern Johan Pehrson (L) välkomnade förslaget som han beskrev som ett ”stort steg i helrenoveringen av friskolesektorn”.
– En del av de som är kritiska till friskoleföretagens vinster menar att förslaget inte går tillräckligt långt, att det till och med gynnar redan etablerade aktörer. Frågan är dock hur väljarna uppfattar det. De flesta för inte noggrann bok över hur det går för olika förslag. Det händer så mycket annat i världen, säger professor Henrik Ekengren Oscarsson.
ENLIGT VÅR PARTIENKÄT finns det bortom utbildningsministerns uppskruvade retorik en förhållandevis bred politisk enighet i många skolfrågor, till exempel när det gäller behovet av reglering av grupp- och klasstorlekar, språkkrav i förskolan, skrotande av F-betyget och ett gemensamt och obligatoriskt skolval.
I en del andra frågor är skillnaderna större, men inte nödvändigtvis enligt den traditionella höger-vänsterskalan. Det gäller till exempel ett statligt huvudmannaskap för skolväsendet. Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna bildar ett gemensamt förespråkarblock, medan framför allt ”kommunalrådspartierna” Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet är motståndare till alla sådana planer även om Socialdemokraterna och Moderaterna säger sig vilja öka den statliga styrningen.
MP, S, V och L vill att en kommun ska kunna frångå principen om bidrag på lika villkor och ge resurstillskott till den egna skolverksamheten utan att behöva kompensera fristående huvudmän. SD, C och KD säger nej.
*L, V, S, MP och C vill att offentlighetsprincipen även ska omfatta – offentligt finansierade – friskolor.
*S, C, L, V och M vill i varierande omfattning ytterligare begränsa undantagen från kravet på lärarlegitimation. SD är emot.
På frågan om de vill ha en nationell reglering av lärares undervisningstid och tid till för- och efterarbete av undervisningen svarar samtliga riksdagspartier ja, i ett par fall med vissa förbehåll.
Sverigedemokraterna anser att ”reformen ska finansieras inom befintlig ram” och Socialdemokraterna att det ska ske ”genom en överenskommelse mellan parterna och staten som står för en stor del av finansieringen av skolan”.
– Staten behöver ta ansvar, även finansiellt, för att lärarna får en ”bättre arbetsvillkor och mer reglerad arbetstid”, säger Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesperson Åsa Westlund.
ENLIGT SKOLVERKETS OFFICIELLA statistik går det i Sverige i genomsnitt 11,1 barn per förskollärare i kommunala förskolor och 15,8 i privata. Motsvarande tal för Malmö är 13,9 respektive 16,3.
– Det är genomsnittssiffror. Detsamma gäller barngruppernas storlek. En del huvudmän hävdar att man i genomsnitt följer Skolverkets riktlinjer. Men det innebär samtidigt att det finns avdelningar som ligger betydligt högre, säger Johan Eckman som arbetar som förskollärare på Nydala förskola i Malmö och är huvudskyddsombud för Sveriges Lärare i samma stad.
År 2024 bestod, enligt Skolverket, en genomsnittlig barngrupp i förskolan av 15,3 barn. I grupper för barn upp till 3 år var genomsnittet 12,6 barn och i grupper för barn mellan 4–5 år var det 16,2 barn.
– Det finns förskolor som har barngrupper om 20–25 barn, ibland ännu fler. Är man då ensam förskollärare på en sådan avdelning är det svårt att bedriva en bra verksamhet, säger Johan Eckman
Skolverkets rekommendation är mellan 6 och 15 barn per grupp, beroende på barnens ålder, och två förskollärare och en barnskötare per arbetslag,
– I Malmö är det ofta tvärtom, det vill säga en förskollärare på två barnskötare. Och det beror inte på att det inte finns förskollärare att anställa. I dag kan nyexade förskollärare till och med ha svårt att få jobb. Det finns helt enkelt inga tjänster att söka.
– Det borde vara självklart att barn i förskolan undervisas av legitimerade förskollärare.
*Vad bör politikerna göra?
– Reglera nationellt, och i lag, barngruppernas storlek, personaltätheten och andelen förskollärare. Det bör i allmänhet vara tre anställda – två förskollärare och en barnskötare – i en barngrupp om max 15 barn om det inte är frågan om små barn. Då bör barngruppen vara betydligt mindre.
– Det är viktigt att det uppnås en bred politisk enighet om detta. Alla partier säger att förskolan är viktigt. Det är dags att de också visar det.
I vinter väntas regeringens utredare Eva Broström, förskolechef i Danderyds kommun norr om Stockholm, föreslå hur en reglering av barngruppernas storlek i förskolan kan se ut.
Redan nu står det klart att regeringen är splittrad i frågan.
De både mindre regeringspartierna Liberalerna och Kristdemokraterna är positiva till en reglering av grupp/klasstorlekar i förskola och skola, medan Moderaterna säger blankt nej.
– Det bör vara upp till huvudmannen hur planeringen ser ut så länge kvaliteten är hög, säger Josefin Malmqvist som är Moderaternas gruppledare i riksdagens utbildningsutskott.
Även när det gäller en eventuell nationell reglering av lärartäthet i förskola och skola är regeringen splittrad.
Liberalerna säger ja, Kristdemokraterna att en reglering bör ”ses över” i samband med en reglering av gruppstorlekar medan men Moderaterna är motståndare.
LÄSÅRET 2024/2025 VAR 76,5 procent av lärarna på de 13 grundskolorna i Ale kommun norr om Göteborg legitimerade och behöriga, enligt Skolverkets statistik. Bland högstadielärarna var andelen 73,7 procent.
Enligt samma källa gick det i genomsnitt 12,8 elever per lärare, vilket var något högre än rikssnittet på 12.
– För stora klasser och för lite tid till för- och efterarbete av undervisningen gör att vi inte kan ge elever den hjälp och den stöttning som de har rätt till, säger Jenny Johansson som är högstadielärare på Da Vinciskolan i Ale.
Hon beskriver skolan som en vanlig svensk kommunal högstadieskola med elever från olika socioekonomiska miljöer.
– Det är även en ganska stor variation när det gäller elevernas behov av stöd och stöttning, berättar Jenny Johansson som undervisar i NO och teknik och är ordförande för Sveriges Lärare i Ale.
– Precis som många andra lärare runt om i Sverige brottas vi med att få ihop en fungerande vardag som gör att vi kan ge eleverna det stöd och den stöttning och utmaning som de har rätt till enligt skollagen.
*Klarar ni det?
– Vi sliter och gör allt vi kan, men hade kunnat göra mycket mer om vi hade haft rätt förutsättningar. Vårt största problem i dag är det mycket höga uttaget av undervisningstimmar. Lärarna står i klassrummen dagarna igenom. Vi har alldeles för lite tid till att planera, förbereda och efterarbeta undervisningen.
Stor spännvidd på elevernas förkunskaper gör det inte lättare.
– Verkligen inte. Inte minst när eleverna kommer upp till oss på högstadiet blir skillnaderna i förkunskaperna tydliga. Många av eleverna har under låg- och mellanstadieåren inte fått det stöd och den stöttning som de behövt.
*Vad bör göras?
– Förutom att reglera undervisningstiden, gruppstorlekar, tid till för- och efterarbete av undervisningen och liknande, behöver staten ta ett större ekonomiskt ansvar för skolan. Kommunerna klarar det inte själva.
– Samtidigt har politikerna här i Ale sänkt skatten två år i rad. Det är pengar som borde gått till skolan.
Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog menar att politikerna under många år har svikit Sveriges Lärare och elever.
– Skolan är underfinansierad. Det är det grundläggande problemet. Så länge det är upp till varje kommun att fritt bestämma ambitionsnivån för skolan kommer det att fortsätta att vara som det är i dag.
*Varför satsas det inte mer på skolan?
– Det enkla svaret är att politikerna har valt att lägga pengarna på annat. Skola och förskola prioriteras inte i den utsträckning som behövs.
*På grund av bristande intresse?
– Ja, eller ovilja. Avsaknad av en bred politisk och blocköverskridande syn på skolan har ytterligare förvärrat problemen. Med en större politisk samsyn skulle tillfälliga politiska prioriteringar få mindre betydelse. Skolan behöver långsiktiga politiska beslut.
Regeringen håller enligt egna uppgifter på att renovera skolsystemet.
– Det har tillsatts en rad utredningar som lagt en mängd bra förslag, till exempel reglering av lärares planerings- och undervisningstid, förstärkningsundervisning och en nationell skolpengsnorm, säger Anna Olskog.
– Nu är det upp till bevis och genomföra dem. Att bara komma med förslag och tillsätta utredningar gör ingen skillnad.
*Behöver skolan ”slå i botten” för att det ska fattas konkreta beslut?
– På flera håll tangerar skolan redan botten.
Anna Olskog säger att vinstintresset måste ut ur det svenska skolsystemet.
– Det är en felsyn att se skolor som företag eller låta vinst vara en drivkraft för att bedriva skola. Skolor är samhällsbärande institutioner med ett annat uppdrag. När man låter vinstintresset styra är man helt fel ute.
*Ni och många andra har under lång tid kritiserat bland annat vinstintresset i svensk skola utan att något har förändrats. Varför?
– Bland annat för att friskolelobbyn har bedrivit och bedriver en mycket högljudd retorik. Det är starka ekonomiska krafter som håller emot. Deras intresse av att tjäna pengar är större än intresset av ett väl fungerande skolsystem.
*Vill du tillbaka till 1970-talet och ”Lära för livet” (svensk dramaserie från 1977 av Carin Mannheimer om en högstadieskola i Göteborg)?
– Nej, vi ska gå framåt, inte bakåt. Däremot går det att hitta bra saker i historien som vi kan ta med oss, till exempel reglering av lärarnas undervisningstid, större möjligheter till halvklassundervisning och en skola utan vinstintresse.
DOCENT ERIK WÅNGMAR tror inte att klasstorlekar, lärartäthet eller friskolors vinster blir valets stora skolfråga.
– Åtminstone inte lokalt. På många håll lär debatten i stället handla om att bevara eller lägga ner skolor och förskolor, framför allt i mindre orter och på landsbygden. Många kommuner har både en pressad ekonomi och minskade barn- och elevkullar.
– Samtidigt är det många väljare som motsätter sig skolnedläggningar vilket partier i opposition kommer att försöka dra nytta av.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2025.