Med geväret i ena handen och kameran i den andra ska de kunna strida över stora delar av världen.
Och förse allt från höga officerare på hemmaplan till svensk media med dramatiska bilder från fronten.

TROTS ATT FÖRSVARSMAKTENS projekt Combat Camera varit igång mindre än ett år har det redan väckt häftig kritik.
Publicistklubbens ordförande Stig Fredriksson anser att mediernas trovärdighet undergrävs om de använder bilder och annat journalistiskt material från Försvarsmakten.
Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén säger att projekt som Combat Camera är ett hot mot oberoende journalistisk bevakning av krig och konflikter.
– Det här går ut på att förmedla propagandabilder från Försvarsmakten, säger hon.
– Absolut inte, säger Combat Cameras stabschef örlogskapten Erik Lagersten.
– Vår huvuduppgift är inte att förse media med bilder, utan att leverera underlag till chefer i Försvarsmakten så att de kan fatta riktiga beslut, både när det gäller pågående och kommande operationer. Det ska vi göra genom att i bild skildra olika miljöer och situationer. Det här är inget konstigt.
*Räcker det inte med underrättelsetjänstens rapporter?
– För att kunna fatta riktiga beslut gäller det att ha så bra beslutsunderlag som möjligt. Vi har en unik kompetens när det gäller bilder. Det är skillnad att få en skriftlig beskrivning av hur en plats ser ut och att få se en i bild av platsen.

COMBAT CAMERA ÄR ett så kallat metodförsök. Under nästa år väntas försvarsledningen avgöra om det ska permanentas eller inte.
– Idag är vi tolv personer. Det pågår rekrytering av ytterligare fyra. Rent organisatoriskt är Combat Camera en del av Högkvarterets informationsavdelning även om vi i stor utsträckning sköter oss själva.
Staben på tre personer styr tillsammans med Förvaret Bildbyrås (FBB) bilddesk den operativa verksamheten.
– Det är också där – vid bilddesken – som våra soldater och fotografer har sina skrivbord och arbetar när de inte är ute på uppdrag, säger Erik Lagersten.
– Alla bilder som vi tar passerar desken som sorterar och svarar för att bilderna – och filmerna – skickas vidare till rätt mottagare inom Försvarsmakten. Bilddesken är bemannad dygnet runt för att vi alltid ska kunna serva chefer med underlag. Ibland är det bråttom.
Flera av Combat Cameras soldater/fotografer har en bakgrund i något av de stora medieföretagen. Samtliga är män.
– Att alla är män är en klar brist. Flera av de uppgifter som vi har är det lättare för kvinnor att utföra, inte minst i missionsområden. Tyvärr är det ont om kvinnliga fotografer som också är soldater. Alla som arbetar här är ska – förutom att kunna fotografera – ha gjort lumpen, de flesta har dessutom ett par internationella missioner bakom sig.
Combat Camera är ingen svensk idé, utan finns redan i bland annat amerikanska, brittiska, danska, franska och polska förband.
Fotografer i det svenska försvaret är heller inget nytt.
– Men förr stannade försvarets fotografer innanför grindarna när förbanden gick ut. Det gör inte vi. Vi är beväpnade och har samma utbildning som soldaterna och följer med dem hela vägen fram till den väpnade striden.
*Var har ni hittills varit?
– Vi har bland annat varit i Afghanistan, i Kosovo och på den svenska korvetten i Medelhavet.
– I Afghanistan dokumenterade vi det svenska förbandets verksamhet, vad det gör, hur soldaterna bor och lever och vilka risker de utsätter sig för. Det är material som bland annat används vid utbildning av ny personal som ska skickas dit. Vi har också gjort en liten film som på de lokala språken beskriver vad förbandet gör där och var det kommer ifrån. Många i Afghanistan kan inte läsa och då är filmen – som går att visa på en enkel lap top – ett bra alternativ till flygblad och tidningar som annars brukar delas ut, säger Erik Lagersten.
Combat Camera arbetar också med att dokumentera försvarets verksamhet i Sverige, till exempel övningar, ceremonier och chefsöverlämningar.
– Men också mer dramatiska händelser. Vi täckte till exempel JAS-kraschen upp i Vidsel i våras och såg till att massmedia fick del av bilderna via Försvarets Bildbyrå (FBB). Överhuvudtaget sprids mycket av vårt material via FBB. Vi anser att allmänheten har rätt att se så mycket material som möjligt och att det dessutom ligger i Försvarsmaktens intresse att så sker. De enda bilder som vi inte publiceras är sådana som påverkar pågående operationer.
*Vilket avgörs av en militär chef?
– Ja, men en pågående operation avslutas. Därefter finns det ingen sådan begränsning. Dessutom är våra bilder – filmbilder såväl som stillbilder – allmänna handlingar. Det är bara att begära ut dem med hänvisning till offentlighetsprincipen. Är man inte nöjd med vår sekretessprövning, går den alltid att överklaga. Vi anser dessutom att vår verksamhet fungerar bäst om vi tillhandahåller bilderna. Det är ju dessutom hela idén.
*Vad gör ni om ni filmar svenska soldater som begår övergrepp under uppdrag utomlands?
– Vi skulle lägga ut det materialet på FBB. Däremot skulle vi förmodligen mörka identiteten på förövare och offer, åtminstone tills att rättsprocessen var klar.
– Även om vi skulle vilja, tror jag inte att vi kan mörka eller förhindra att sådant material sprids. Gör svenska soldater sig skyldiga till övergrepp kommer det ut förr eller senare. Det går möjligen att hemlighålla något så länge operationen pågår. Men så fort soldaterna är tillbaka på basen kommer de att sända hem egna bilder till familj och kompisar, skicka SMS och skriva på bloggar.
*Gör inte Combat Camera att det blir svårare för oberoende journalister att på plats skildra vad svenska förband gör?
– Nej, det här innebär inga som helst begränsningar för journalisternas arbete. Tvärtom. Det svenska försvaret uppmuntrar journalister att följa med och skildra vad vi gör i exempelvis Afghanistan. Tyvärr är intresset ofta ganska svagt från mediernas sida.
– Om Combat Camera filmar en incident utomlands eller i Sverige, ligger det självklart i Försvarsmaktens intresse att bilderna sprids. Allmänheten har ju dessutom rätt till insyn. Men det är ju de enskilda medieföretagen som avgör om bilderna publiceras eller inte. Det gör inte vi.
*Men ni väljer ut vilka bilder som ska erbjudas medierna och vilka de inte ska få se.
– Precis som en nyhetsredaktion gör vi ett urval av vilka bilder som ska förmedlas via FBB, men vi publicerar inga bilder. Det är upp till tidningar och tv-kanaler att självständigt avgöra om de anser att våra bilder är trovärdiga, om vi fullt ut redovisar vad som har hänt och leta andra källor. Men det är ju ingen fråga för oss, utan för medierna själva.

MIA KARLSVÄRD, ORDFÖRANDE i Pressfotografernas Klubb, tycker att det är helt okej att Försvarsmakten har egna fotografer och att deras bilder erbjuds medierna.
– Det viktiga är att detta inte ersätter vanlig oberoende journalistisk bevakning av krig och konflikter. Jag tror dock att det finns en risk för att medierna av bekvämlighet och för att spara pengar använder Combat Cameras bilder i kombination med backelitjournalistik –telefonen – i stället för att själva åka ut, vilket vore olyckligt.
Liknande uppfattning har Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulten.
– Många medieföretag tjänar bra med pengar och har råd att skicka reportrar och fotografer till krig och konflikter. Vi ska inte acceptera att militären tar över det journalistiska arbetet. Det vore en skam i ett demokratiskt samhälle. Jag tror att det är mycket viktigt att vi håller isär rollerna. PR är en sak, journalistik en annan.
– Det finns dessutom en risk för att militära personer med kameror i krigsområden förväxlas med journalister vilket leder till att journalister utsätts för ännu större risker än idag. Redan är det i många krisområden skottpengar på journalister. Detta gör situationen ännu värre.
Att Combat Camera skulle leda till ökade risker för journalister tror inte Erik Lagersten på.
– Det finns ingen risk för att våra soldater ska förväxlas med civila journalister. Soldaterna i Combat Camera bär uniform, hjälm, skyddsväst och är beväpnade. Dessutom uppträder de tillsammans med ett militärt förband. Skulle de förväxlas med några så är det med andra soldater.

Mikael Bergling
Första publicering: Säkerhetspolitik 2007