Irans syn på Europa har pendlat fram och tillbaka genom århundraden.
Från mycket positiv, till extremt negativ och tvärtom. 
– Det finns idag en stor och växande medelklass i landet som vill vara en del av den globala byn, säger Mohammad Fazlhashemi. 

Han är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet och har i sin forskning, bland annat genom studier av iransk press, reseskildringar, predikningar och böcker från perioden 1850 till 1980, undersökt hur bilden av Europa och européerna har förändrats i Iran. 
– Synen på Europa svänger ordentligt över tiden. Men det är inga nyanserade och balanserade bilder som i allmänhet lyfts fram, utan ytterligheterna. 
Mohammad Fazlhashemi exemplifierar med hur ett officiellt persiskt sändebud under 1680-talet, efter besök i ett antal europeiska huvudstäder, vittnar om hur onormala, underutvecklade och barbariska européerna är.
I början på 1800-talet är bilden av européen den omvända, vilket bland annat får till resultat att förmögna persiska familjer börjar skicka sina söner till Europa för studier. 
– Även diplomater och köpmän reser hit. Medsig hem tar de ny teknik, men också berättelser om teknisk och vetenskaplig utveckling, om ekonomiskt välstånd och politiska fri- och rättigheter. Det är ofta en otroligt förgylld, överdriven och ljus bild av Europa som ges.
– Bland annat rapporteras det om hur rent och prydligt det är här. En person skriver till exempel att det i hela London knappt går att hitta en näve sopor och en annan om hur Englands kung inte kan slå sina betjänter utan domstolstillstånd. 
*Varför skrev de så? 
– Jag tror att man ville påverka den egna regimen. Men snabbt uppstår en spricka. Det ena lägret säger att det räcker att vi inför modern teknologi och industrialiserar landet, medan det andra även vill ha politiska och sociala reformer. 
1906 går kungahuset till slut med på att Persien blir en konstitutionell monarki, får ett parlament och allmänna val (för män med viss inkomst). 
– I början av 1900-talet är det flera framträdande religiösa ledare som talar sig varma för konstitutionalismen. En skriver att den ligger i islams väsen, en annan att koranens uppmaning till rådslag är samma sak som parlamentarism.
Det är många som hoppas att en övergång från envälde till konstitutionell monarki ska innebära en snabb modernisering av landet och att de flesta samhällsproblem löses. 
– Strax därefter bryter första världskriget ut. Många av dem som tidigare talade varmt om Europa blir alltmer kritiska till liberalismen som man tycker skapar kaos. 
Under mellankrigsperioden förändras synen på Europa igen. 
– 1925 tar en ny dynasti med hjälp av Storbritannien makten genom en statskupp. Men det är nya Tyskland, när det växer fram, som attraherar mest. Det totalitära och auktoritära Europa blir en förebild, vilket förstärks av att Tyskland bland annat hjälper till med att bygga ut infrastrukturen i Persien. Taket i Teherans nybyggda centralstation dekoreras dessutom med en svastika. 
– Precis som i Europa stryps människors fri- och rättigheter. Många fängslas på grund av sina politiska åsikter. Kungen utvecklar en väldigt antimuslimsk linje. Kvinnor och män beordras att följa europeisk klädkod, vilket bland annat innebär att kvinnor inte offentligt får visa sig i slöja, säger Mohammad Fazlhashemi. 
Under andra världskriget ockuperas Iran, som Persien har bytt namn till, av de allierade och den nazivänliga kungen tvingas abdikera. Några år efter krigets slut genomgår landet en demokratisering.
Efter att ha nationaliserat oljeindustrin, avsätts 1953 Irans demokratiskt valda ledning i statskupp som bland annat stöttas av USA och Storbritannien. Shah (kung) Mohammad Reza Pahlavi kommer till makten. Iran blir på nytt en diktatur och många iranier vänder ånyo den västliga modellen och Europa ryggen. 
1979 störtas shahen i en revolution och ersätts av en islamistisk regim som har styrt landet sedan dess. 
*Vilken är Irans syn på Europa idag? 
– Det finns ingen enhetlig syn. Men det är många har en positiv bild av Europa. Det finns i Iran en ganska stor välutbildad medelklass, som dessutom är både ung och växande, som längtar efter frihet och att få leva i den globala byn. 

Mikael Bergling
Första publicering:
Umeå universitets tidning ”Tänk”.

Share This