Andelen elever som får högre betyg än vad de presterat på de nationella proven varierar stort mellan olika delar av Sverige.
På många håll brister betygssättningen både i rättssäkerhet och likvärdighet.
SEDAN 2018 SKA resultatet på nationella prov särskilt beaktas vid betygssättning. En genomgång av Skolverkets betygs- och provstatistik för årskurs nio (läsåret 2022–2023) visar på mycket stora geografiska skillnader när det gäller andelen elever som fick högre slutbetyg än provbetyg.
Några exempel:
*I Kinda fick 76 procent högre slutbetyg i svenska än provbetyg, i Karlstad 41 procent och i Salem 16 procent. Rikssnittet låg på 28 procent.
63 procent i Strömstad fick högre slutbetyg i matematik än provbetyg, 36 procent i Hässleholm och 5 procent i Åtvidaberg. Rikssnittet låg på 24 procent.
*Vingåker fick 34 procent högre slutbetyg i engelska än provbetyg, 18 procent i Borlänge och 2 procent i Tomelilla. Rikssnittet stannade på 10 procent.
En genomgång av statistiken på länsnivå visar på liknande skillnader, om än på en lägre nivå.
Även när det gäller skillnaden mellan andelen flickor och pojkar som fick högre slutbetyg än provbetyg varierar det mycket mellan landets kommuner.
Skolinspektionen visade nyligen i en rapport på omfattande brister i många skolors betygssättning.
Enligt inspektionen är det ungefär desamma som när myndigheten började med sina granskningar för 15 år sedan, det gäller inte minst den bristande likvärdigheten i betygssättningen. Regeln om att resultaten på de nationella proven särskilt ska beaktas i samband med betygssättning tycks alltså inte ha hjälpt.
Några exempel ur rapporten:
*Skolor struntar uppsåtligen i lagar och regler kring betygssättning.
*Attityden till det nationella provets värde vid betygssättning varierar både mellan och inom skolor.
*Det finns lärare och skolor som menar att de nationella proven är orimligt svåra och av den anledningen bortser från resultatet vid betygssättning.
*En del lärare och skolor har uppfattningen att resultaten på de nationella proven enbart kan höja elevers betyg.
*Rektorer låter olegitimerade lärare självständigt sätta betyg.
*På en del skolor ges betyg utan att elever fått undervisning i kursens eller ämnets samtliga delar.
SVERIGES LÄRARES SAMHÄLLSPOLITISKE chef Pontus Bäckström pekar på flera möjliga förklaringar till de mycket stora geografiska skillnaderna när det gäller andelen elever som fick högre slutbetyg jämfört med resultaten på de nationella proven, bland annat graden av skolkonkurrens, antal elever, andelen behöriga lärare, tradition, hur vanligt det är att föräldrar och elever försöker påverka betygssättningen, andel med höga provresultat och hur utvecklade system det finns för rättning och sambedömning.
Sedan några år tillbaka ska resultaten på nationella prov, enligt skollagen, särskilt beaktas vid betygssättning.
– Det innebär att proven har ”puttats upp” i rangordning. Men de är fortfarande ett betygsunderlag av flera, säger Pontus Bäckström.
– Exakt vad ”särskilt beakta” betyder kan variera mellan olika lärare beroende på hur många andra betygsunderlag de har tillgång till.
Pontus Bäckström menar att det av flera skäl är viktigt att betygen är likvärdiga och speglar det som eleverna de facto kan.
– Om olikvärdiga betyg gör att elever inte kommer in på önskade utbildningar, för att platserna har gått till elever som fått högre betyg än vad deras kunskaper motiverar, uppstår det en stor orättvisa.
Även regeringens betygsutredare Magnus Henrekson betonar rättviseaspekten.
– En viss prestation ska ge samma betyg oavsett var i landet den sker. Helst ska betygssystemet också främja att eleverna lär sig mycket.
*Varför varierar andelen elever som får högre slutbetyg jämfört med resultaten på de nationella proven?
– För att man får sätta vilka betyg man vill. Det är lagligt att avvika hur mycket som helst från de nationella proven. Vissa skolor utnyttjar den möjligheten, säger Magnus Henrekson.
– Ett rykte om att det på en viss skola är enklare att få bra betyg kan innebära en fördel i konkurrensen om eleverna.
*Vad vill du göra åt det?
– Vi kommer från utredningens sida att föreslå ett betygssystem som innebär att man på gruppnivå inte kan avvika från snittet. Exakt hur det kommer att se ut är för tidigt att säga.
– Det går att utforma ett rättvist betygssystem under förutsättning att man accepterar att resultaten på de nationella proven styr genomsnittsbetygen på gruppnivå. Det går även att utforma de nationella proven så att de ganska väl avspeglar elevernas kunskaper.
Enligt Sveriges Lärare är den bristande likvärdigheten bara ett av flera problem med det nuvarande betygssystemet.
– Jag är säker på att Magnus Henreksons betygsutredning kommer att lägga intressanta förslag som är värda att ta i beaktande. Men utredningens direktiv är alldeles för begränsat. Den får till exempel inte röra frågan om F-betyget, säger Pontus Bäckström.
– Vi menar att problemen med det nuvarande betygssystemet är så komplexa och mångfacetterade att hela systemet behöver utredas och det förutsättningslöst. Det här är en fråga där det inte finns utrymme för några dogmatiska och på förhand givna uppfattningar om att det ska vara på det ena eller andra sättet. Vilket betygssystem vi har påverkar individers livschanser och har stor betydelse för hela samhället.
CECILIA WARNHOLTZ, LÄRARE i svenska och engelska på Skälltorpsskolan (åk 7–9) och vice ordförande för Sveriges Lärare i Göteborg, säger att lärare pressas av elever, föräldrar och skolledare att höja betygen.
– Det kan vara elever, föräldrar eller skolledare som på olika sätt pressar på för att det ska sättas högre betyg. Tyvärr är påverkan på betygssättande lärare så utbredd att man nästan inte reflekterar över det längre. Det har blivit norm, snarare än något som sticker ut.
Påtryckningarna kan variera från mer subtila som att en förälder i utvecklingssamtal säger att ”mitt barn är ingen F-elev” och att det är upp till läraren att lösa det, till mer eller mindre konkreta hot.
– Det sistnämnda är dock ovanligt, även om det händer. Det är betydligt vanligare att en förälder som är missnöjd med ett betyg kräver att barnet ska få göra ett nytt prov, en inlämning till eller på annat sätt visa att hen är värd ett högre betyg.
Föräldrar kan i samband med betygskontakter understryka sin utbildnings- eller yrkesbakgrund, position i samhället eller sina ”känningar”.
– Den typen av mer eller mindre inlindade hot är vanligare i socioekonomiskt starka områden än i svaga. Det är föräldrar som vet hur de ska agera och uttrycka sig, säger Cecilia Warnholtz.
En del kan antyda att skolans goda rykte står på spel.
– En skolas budget bygger på hur många elever den har. I en kommun som exempelvis Göteborg finns det många skolor att välja på, både kommunala och privata. Sprids det ett rykte om att en viss skola sätter låga betyg kan det leda till att elever – eller deras föräldrar – väljer andra skolor.
Under senare år det med jämna mellanrum larmats om hur lärares löneutveckling kopplas till de betyg som de sätter.
– Det är svårt att säga hur vanligt det är. Det är ju inget som en skola eller rektor direkt går ut med. Men jag tror att det hos många lärare finns en oro för att stränga betyg – låg måluppfyllelse – kan påverka löneutvecklingen, säger Cecilia Warnholtz.
– Höga betyg gör å andra sidan alla glada – elever, föräldrar och rektor. Samtidigt är betygssättning myndighetsutövning. Felaktig myndighetsutövning kan leda till att lärarens legitimation dras in, även om det är mycket ovanligt.
*Inträffar det att rektorer efter påtryckningar ändrar betyg som lärare satt?
– Ja. Jag vet också fall då rektorn bestämt att en annan lärare än den ordinarie ska betygssätta en elev eller ändra ett redan satt betyg.
Enligt Cecilia Warnholtz erfarenhet som högstadielärare gäller de flesta diskussioner betyget F, det vill säga huruvida en elev är godkänd och behörig att läsa vidare på gymnasiet eller inte.
*Skulle pressen på lärarna minska om man tog bort betyget F?
– Om alla var garanterade en plats på gymnasiet skulle problemen minska. Å andra sidan kan ett slopande av F-betyget leda till andra problem, till exempel när det gäller kommunikation kring hur långt en elev har nått i ett ämne.
FRÅN OCH MED i år gäller nya principer vid betygssättning av de nationella proven i svenska, svenska som andraspråk och engelska (årskurs nio).
Tidigare krävdes det att minst två av tre delprov var godkända för att eleven skulle anses ha uppnått godkänt resultat.
– Denna princip har nu tagits bort. Resultaten i de olika delmomenten ska i stället vägas samman och proven vara kompensatoriska. Det innebär till exempel att en elev som är duktig på att tala engelska kan uppnå gränsen för godkänt (betyget E) på provet i engelska, trots att hen knappt kan läsa eller skriva, berättar språkläraren Sara Bruun upprört.
– Samtidigt ska resultaten på de nationella proven särskilt beaktas, alltså väga tungt, vid betygssättningen.
*Vad leder det till?
– Bland annat till ökad press på lärare från elever och föräldrar, men ibland även från skolledningen, att sätta betyget E även om eleven inte når upp till det betyget. Hen har ju klarat det nationella provet som särskilt ska beaktas även om NP naturligtvis inte är det enda underlaget för betygssättning, säger Sara Bruun.
– Jag tror tyvärr att betygsinflationen kommer att fortsätta att öka och fler elever slussas igenom systemet och komma in på ”Björntjänstgymnasiet” utan att de kan läsa och skriva ordentligt. Det kommer att se ut som om resultaten förbättras när de i verkligheten försämras. Kanske är det också det som är den politiska meningen.
Kritiker pekar ut F-betyget som en försvårande faktor.
– Jag tycker att det betyget ska tas bort. Det innebär en absolut gräns som skapar stress, leder till psykisk ohälsa och försämrar elevers självkänsla. Det gör kort sagt många människor illa.
*Innebär inte ett skrotande av F-betygen att kraven sänks?
– Nej, tvärtom. I dag ”knuffas” elever felaktigt över gränsen. Det är helt uppenbart att många skolor fuskar och ger elever ett E även om det de inte har nått upp till den nivån. Varför ska vi då slå undan benen på andra elever?
I Sverige underkänns en mångdubbelt större andel elever i grundskolan än andra EU-länder. I flera av dem räcker det att ha deltagit i undervisningen för att vara behörig till gymnasiet.
– Betygssystemet måste göras om. Förutom att ta bort betyget F i grundskolan bör antagningsreglerna till gymnasiet ändras. Med betyget E är man i dag behörig till alla gymnasieprogram, även om det i praktiken kanske krävs ett C i exempelvis matematik eller engelska för att kunna genomföra utbildningen.
– Samtidigt finns det gymnasieutbildningar som elever kan klara utan att ha uppnått betyget E i exempelvis matematik, framför allt om de ges ett visst stöd. Det är utbildningar som de är utestängda ifrån i dag.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2024.