Med minskade elevkullar som argument stängs skolor runt om i Sverige – i större städer såväl som på landsbygden.
I mer än var tredje kommun diskuteras det att inom de närmaste åren lägga ner eller slå samman skolor, visar vår granskning.
I många kommuner har det redan skett.
LÅGT BARNAFÖDANDE I kombination med minskad invandring gör att många ser framför sig en våg av skolnedläggningar under de kommande åren. Enligt SCB:s senaste prognos väntas antalet 6–15-åringar vara drygt 200 000 färre år 2038 jämfört med i fjor.
Det motsvarar cirka 800 skolor (räknat på ett genomsnittligt elevantal på 250 per skola).
Vi har frågat de kommunala skolförvaltningarna om det i deras kommun lagts ner en eller flera grundskolor – privat eller offentligt driven – sedan 2022.
283 av 290 – 98 procent – valde att delta i vår enkätundersökning. Av dessa svarade 21 procent ja.
40 procent uppgav att det i deras kommun diskuteras eller planeras att inom de närmaste åren lägga ner eller slå samman en eller flera grundskolor, ofta med minskande elevkullar som motiv.
– Lokalkostnaden per elev ökar i takt med att antalet elever minskar. När lokalkostnaderna tar en stor del av elevpengen påverkar det undervisningsresurserna, skriver Sabina Dernelid som är verksamhetsstrateg i Flens kommun i ett mejl.
I Mönsterås diskuteras det att slå samman två högstadier.
– De främsta orsakerna är minskade barnkullar och bristande likvärdighet, uppger Helena Svensson som är kommunens tf skolchef.
MINSKANDE ELEVKULLAR ÄR också ett av skälen till att framtiden ser mörk ut för en del av Värnamos grundskolor. Och då inte bara av ekonomiska skäl.
– Vi har i kommunen många små skolenheter. En del ligger nära centralorten, andra en bit ifrån, säger Johan Grahn som är barn- och utbildningschef i Värnamo kommun.
– Allt mindre enheter innebär på sikt kvalitetsproblem. Vi ser redan hur det blir svårare att rekrytera behöriga lärare till små skolor och – inte minst – få lärarna att stanna kvar. Antalet skolenheter behöver minska för att vi ska kunna hålla den kvalitet som skollagen och läroplanerna ställer.
Det är en uppfattning som delas av den privata arbetsgivar- och branschorganisationen Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck.
– Det kan låta hårt när man säger det, men det behöver läggas ner skolor i Sverige. Det gäller både kommunala skolor och friskolor. Alternativet är att en allt större del av skolans ekonomiska resurser går till byggnader och allt mindre till lärare och elever.
– Mycket små skolenheter har dessutom extra svårt att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Det krävs en viss storlek på enheterna för att resurserna ska landa rätt.
ENLIGT KOMMUNENS EGNA prognoser beräknas antalet grundskoleelever i Stockholm minska med drygt 10 400 fram till 2033, varav 8 700 i de kommunala grundskolorna.
Redan har flera förskolor stängts på grund av barnbrist.
– Åsö grundskola på Södermalm och Observatorieskolan på Norrmalm är exempel på grundskolor som håller på att avvecklas på grund av minskade elevkullar, berättar David Gustafsson som är ordförande för Sveriges Lärare i Stockholm.
– Hittills har inga lärare sagts upp på grund av arbetsbrist. Däremot pågår det många omställningar och förflyttningar till andra skolor, vilket kan vara jobbigt nog. Den som inte tackar ja till sin nya placering riskerar att förlora sin tjänst.
David Gustafsson menar att det är orimligt om en allt större del av skolbudgetarna går åt till att betala för tomma skollokaler.
– Då är det bättre att stänga skolor. Samtidigt leder dagens finansieringssystem med individuell elevpeng fel. Om antalet elever på en skola minskas från exempelvis 300 till 275 innebär det väsentligt lägre intäkter för skolan.
– Samtidigt kvarstår de flesta kostnaderna. Det går ju inte att hyra ut en del av ett klassrum. Matsal, fritidslokaler, slöjdsalar och liknande behövs i samma utsträckning som tidigare även om elevantalet är något färre. Den enda utgift av betydelse som man kan dra ner på är personalen, vilket då leder till ännu större klasser och sämre undervisning.
David Gustafsson efterlyser en större långsiktighet och en tydligare styrning av skolan.
– Minskande barn- och elevkullar innebär ett guldläge och en möjlighet att samtidigt både öka lärarbehörigheten och minska klasstorlekarna, att verkligen visa att vi vill vara en utbildningsnation.
– I stället ser vi hur välutbildade lärare lämnar yrket för att de har svårt att få jobb, vilket bland mycket annat är ett stort samhällsekonomiskt slöseri. De flesta av dem lär dessutom inte återvända till skolan när elevkullarnas storlek ökar igen.
*Vad bör göras?
– Det behövs ett helt nytt finansieringssystem som bygger på respektive skolas faktiska behov och kostnader. Skolpengen i dess nuvarande individualiserade form bör skrotas. Det är dessutom helt orimligt att ersättningen är densamma för kommunala och privata skolor med tanke på de stora skillnaderna i uppdrag och ansvar.
– Friskolornas överkompensation måste få ett slut. Jag tycker att det är helt sjukt att privata skolägare kan ta ut vinst samtidigt som skolsystemet blir alltmer slimmat. Pengarna borde i stället användas till undervisning. Det behövs även en bättre styrning av var skolor placeras, oavsett om de är kommunala eller privata. Bor det exempelvis 1 000 elever i ett område är det både dyrt och orimligt med 1 500 skolplatser.
Det sistnämnda håller Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck med om.
– Dimensioneringsfrågan ökar i betydelse. Jag är dock orolig för att man kommer att lägga ner skolor på ett ostrukturerat sätt, vilket drabbar framför allt elever och lärare. Det som behövs är en långsiktig plan för hur många skolenheter som ska vara kvar och hur de ska dimensioneras. Vi behöver ersätta dagens olika skolsystem med ett gemensamt och hållbart.
SEDAN 30 ÅR tillbaka bygger det svenska skolsystemet på att skolor konkurrerar med varandra om eleverna.
– Den demografiska utvecklingen kräver ett helt nytt sätt att tänka kring var det ska ligga skolenheter. Jag tycker därför att det bör införas en plikt för kommuner (även närliggande) och friskolor att ha gemensamma diskussioner, samverkan och planering kring skoldimensionering, säger Andreas Mörck.
*Hur ska en sådan planering kunna fungera i ett system som i grunden bygger på konkurrens?
– Det bör vi diskutera gemensamt. Men utan tvekan behöver demografin väga tungt när det exempelvis ska fattas beslut om, och i sådana fall var, det ska etableras en ny skola.
*Eller läggas ner?
– Ja. Ska fristående skolor finnas kvar måste vi från friskolesektorn visa att vi är beredda att ta vår del av ansvaret. Kommunpolitikerna ska inte hela tiden behöva sitta med svartepetter i samband med skolnedläggningar.
DET ÄR FÅ kommunalpolitiska frågor som väcker så starkt engagemang bland medborgarna som skolnedläggningar, berättar Jonas Larsson Taghizadeh som är docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
– Det gör att det kan vara extra svårt att genomföra skolförändringar samtidigt som alternativet kanske är att en allt större del av skolbudgeten går till lokalhyror i stället för till undervisning.
Samtidigt som Jonas Larsson Taghizadeh betonar betydelsen av effektiva kommunala skolorganisationer med väl utnyttjade skollokaler, pekar han på flera praktiska svårigheter.
– Ibland går det helt enkelt inte att lägga ner eller slå samman skolor om inte en vissa elever ska få orimligt lång resväg.
– Till det ska läggas friskoleetableringars oförutsägbarhet – och hur många elever som väljer dessa skolor – som gör det extra svårt för kommunerna att bygga rationella skolorganisationer.
En genomgång av Skolinspektionens senaste beslut illustrerar det sistnämnda. Den privata skolkoncernen Raoul Wallenbergskolan – ägd av Kristdemokraternas tidigare partisekreterare Per–Egon Johansson – har fått tillstånd att öppna nya friskolor i Haninge och Nynäshamn. Nordic International School AB om att få göra det i Linköping och Jensen Education college AB om att få öppna nya skolor i Örebro, Trelleborg, Sigtuna och Enköping.
Detta trots minskande elevunderlag och att kommunerna larmat om att nyetableringar bland annat riskerar leda till allt en allt större del av skolbudgetarna går till lokalhyror och allt mindre till undervisning.
– Det är rimligt att kommunen – som ytterst ansvarig för att alla elever har en skola att gå i – har rådighet över var och när skolor etableras och hur stora de ska vara. Skolor är en del av samhällets grundläggande infrastruktur, säger utbildningsnämndens vice ordförande i Enköping Johan Enfeldt (S).
– Att det plötsligt kan komma in aktörer som själva avgör om, när, var, hur och i vilken omfattning det etableras – eller läggs ner – skolor ställer till med stora problem för oss. Det riskerar också att leda till extra lokalkostnader och en kommunal försiktighet när det gäller nödvändiga investeringar.
SKOLANS NUVARANDE FINANSIERINGSSYSTEM med individbaserad skolpeng gör att färre elever på en skola omedelbart leder till lägre inkomster men inte till lägre kostnader.
– Vid en första anblick kan det tyckas rationellt att dra ner på lokalerna om elevantalet minskar. Samtidigt varierar elev- och barnkullarnas storlek över tid. Om några år kommer de förmodligen att öka igen, och då behövs kanske de lokaler som man nu planerar att göra sig av med i allt snabbare takt, säger Pontus Bäckström som är Sveriges Lärares samhällspolitiske chef.
– Dessutom ökar inte kommunernas kostnader för skolbyggnaderna – som är en väsentlig del av vår infrastruktur – bara för att det är något färre elever som vistas i dem.
*Men skolorna får lägre skolpeng?
– Ja. Skolpengssystemets per capitafördelning underblåser och förstärker kortsiktighet. Samhällets beslut och planering av var det ska finnas, och inte finnas, skolor bör bygga på en helt annan och mer långsiktig logik. Finansieringen bör utgå ifrån vad det faktiskt kostar att driva en skola på en viss plats.
– Med en annan styrningslogik skulle man dessutom, nu när elevkullarna minskar i storlek, kunna lätta på trycket på de som arbetar i skolan.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2025.