I regeringen och riksdagen säger partierna ja till planerna på en nationell reglering av lärares undervisnings- och planeringstid.
I SKR säger de blankt nej.
– Som kommunpolitiker vill man inte ha detaljregleringar från rikshåll, säger SKR:s andre vice ordförande Carina Wutzler (M).
OM NÅGRA VECKOR väntas riksdagen rösta igenom propositionen ”Tid för undervisningsuppdraget” som bland annat föreslår en reglering av vad som ska ingå i undervisningsuppdraget för lärare i skola och förskola.
Mycket talar för att propositionen antas i bred politisk enighet.
– Men det innebär inte att vi är nöjda med allting, säger Centerpartiets utbildningspolitiske talesperson Niels Paarup-Petersen (C).
– Jag tycker att regeringen har ”fuckat” den svenska modellen.
UNGEFÄR EN KILOMETER från riksdagshuset på Helgeandsholmen och regeringskvarteren i centrala Stockholm har organisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) sitt huvudkontor.
Det är en i grunden politisk organisation som styrs av politiker från samma partier som i regering och riksdag säger ja till en nationell reglering av lärares undervisnings- och planeringstid.
Men som i SKR säger blankt nej.
– Den här reformen kortsluter den svenska modellen. Dessutom är den kraftigt underfinansierad från regeringens sida. Genomförs detta får kommunerna antingen skära ner på andra delar inom skolan eller höja skatten, säger SKR:s ordförande Anders Henriksson (S).
Hans presidiekollega Carina Wutzler (M), 2:e vice ordförande i SKR och tidigare kommunstyrelsens ordförande i Vellinge söder om Malmö, är av liknande uppfattning.
– Jag försöker prata med mina moderata kollegor på riksplanet om att detta inte är något som moderata kommunpolitiker gillar. Det är dessutom ett stort avsteg från den svenska modellen.
På sin hemsida skriver Moderaterna att partiet vill ”återinföra en reglering av lärares undervisningsskyldighet”, alltså ungefär det som nu är på gång och som man ställt sig bakom i regeringen.
*Samtidigt är ni starka motståndare till just detta i SKR.
– Rikspolitiker har en fallenhet för att vilja detaljreglera. Som kommunpolitiker vill man inte ha detaljregleringar från rikshåll. Dessutom varierar förutsättningarna kraftigt mellan Sveriges kommuner, säger Carina Wutzler.
– Ibland tror jag att de (rikspolitikerna, reds anm) inte ser hur verksamheterna har det runt om i Kommunsverige. Det här införs dessutom väldigt hastigt utan ett riktigt konsekvensunderlag.
OM RIKSDAGEN ANTAR propositionen blir det upp till regeringen att ange tidsintervallen för de olika delarna av undervisningsuppdraget, vilket väntas ske i sommar.
– Det hoppas jag verkligen att man kommer att ha en dialog om, säger Carina Wutzler.
Liknande uppfattning har Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Anders Ygeman.
– Vi hade önskat att regeringen i större utsträckning hade involverat arbetsmarknadens parter. Det är ju ändå de som till syvende och sist kommer att få hantera det här ute på skolorna. Regeringen har dock chans att involvera dem (arbetsmarknadens parter, reds anm) när den faktiska regleringen ska göras. Propositionen innehåller ju ingen reglerad tid, utan är ett skal.
KRITIKER BESKRIVER SKR som en dold maktstruktur i den svenska demokratin och förvaltningen, en anomali. Häromåret konstaterade Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt och regeringsutredare, att SKR fått en alltmer framskjuten roll i det offentliga Sverige och har en form av offentlig makt som egentligen inte finns.
Själv beskriver SKR sig som en medlems- och arbetsgivarorganisation för kommuner och regioner.
Samtidigt utför SKR mot ekonomisk ersättning offentliga förvaltningsuppgifter på uppdrag av staten och ter sig alltmer myndighetslik.
Men till skillnad mot riktiga myndigheter omfattas organisationen inte av exempelvis offentlighetsprincipen, trots att den helt och fullt finansieras av skattemedel.
Det är dessutom mycket svårt för utomstående att utkräva ansvar av ledningen.
SKR:s ORDFÖRANDE ANDERS Henriksson är inte ensam om att hävda att regeringens regleringsreform gällande lärares undervisnings- och planeringstid är kraftigt underfinansierad; det är uppfattning som delas av många oberoende experter och bedömare.
Samtidigt har många kommuner en god ekonomi. Enligt en aktuell genomgång av SCB gick de flesta kommuner med plus under 2025 – sammanlagt 32 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär kostnaden för 45 000 lärartjänster under ett år.
Av Sveriges 290 kommuner var det enbart 35 som visade röda siffror. I år och nästa år kan överskotten bli ännu högre.
– Lärare i förskola och skola är hårt pressade. För dem är det ett hån att höra om kommunernas goda ekonomi, säger Sveriges Lärares förbundsordförande Anna Olskog.
– Med dagens styrning är det kommunerna som avgör ambitionsnivån. Vill de vara en kommun som satsar på barn och unga? Eller vill de fortsätta att urholka skolsystemet, försämra barns och elevers kunskapsresultat och samtidigt öka lärarnas arbetsbelastning och stress?
SKR ÄR INTE den enda arbetsgivarorganisation som är motståndare till en nationell statlig reglering av lärares undervisningsuppdrag. Den privata motsvarigheten på skolområdet Almega utbildning är av samma uppfattning. Detsamma gäller för övrigt rektorsfacket Sveriges Skolledare.
Tillsammans bildar de en järnaxel mot förslaget.
– Det som nu pågår är mycket allvarligt och ett unikt avsteg från den svenska modellen, det vill säga att det är arbetsmarknadens parter som förhandlar om villkoren. Att på detta sätt flytta makt från parterna till regeringen tycker jag är fel, säger Almega utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck.
Det är argument som Anna Olskog inte ger mycket för.
– SKR och Almega utbildning försöker stoppa reformen genom att sprida felaktigheter om den. Jag tycker att det är självklart att kommunerna måste bidra till finansieringen. Under 2000-talet har lärarnas genomsnittliga undervisningstid ökat med motsvarande två veckor per läsår. Staten ska inte belöna huvudmän som ger lärare alldeles för mycket undervisningstid. Nu är det hög tid för huvudmännen att ta sitt ansvar.
UNDER DE SENASTE 15 åren har staten ökat sina anslag till grundskolan, bland annat genom det så kallade likvärdighetsbidraget/kunskapsbidraget som sedan tillkomsten 2018 har höjts från en miljard kronor per år till 8,2 miljarder kronor (2025).
Under samma period har kommunerna gjort precis tvärtom och lagt allt mindre pengar på grundskolan.
”Det är tydligt att den ekonomiska ambitionsökningen, i kronor per elev, som har skett under perioden i stor utsträckning har burits av staten”, skriver regeringsutredaren Lena Holmdahl försiktigt i utredningen ”Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan”.
Enligt statistikdatabasen Kolada skiljer det mellan hur mycket olika kommuner väljer att lägga på skolan, även efter att hänsyn tagits till strukturella faktorer som till exempel befolkningssammansättning och andel mindre skolor.
För knappt ett år sedan föreslog Lena Holmdahl därför i sin utredning att det bör införas en vägledande statlig norm för hur mycket resurser kommunerna ska satsa på grundskolan, efter att hänsyn tagits till bland annat lokalt kostnadsläge och socioekonomiska förutsättningar.
Hon föreslog även ett avdrag på skolpengen till enskilda huvudmän på sex procent per år med kommunernas större ansvar som motivering.
Det är förslag som regeringen valt lägga i byrålådan.
CENTERPARTIET ÄR ETT av de partier som i riksdagen säger ja till en nationell reglering av lärares undervisnings- och planeringstid, men blankt nej i SKR.
– Jag fattar att det är jätteförvirrande. Men så gör i stort sett alla partier, säger Niels Paarup-Petersen (C).
– I det här sammanhanget är SKR framför allt en arbetsgivarorganisation.
*Ett eget parti?
– Nej, men organisationen har sina egna intressen. Så är det. När det kommer till arbetsmarknadsperspektivet och förhandlingar är det skit samma om det är Svenskt Näringsliv eller SKR. Typ.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2026.