Lärarnas undervisningstid regleras, precis som tiden till för- och efterarbete av undervisningen.
Nytt betygssystem och nya läroplaner.
Ökat fokus på grundläggande färdigheter.
Välkommen till den nya skolan.
REGERINGEN GENOMFÖR, ENLIGT utbildningsminister Simona Mohamsson (L), de största reformerna på skolans område på 30 år. Andra är mer försiktiga i sina bedömningar, talar om ett högt och ambitiöst reformtempo men säger samtidigt att ”djävulen sitter i detaljerna”.
Och i ekonomin.
Ingen av reformerna är fullt ut finansierad, flera knappast alls.
Trots återkommande och vidlyftiga löften från utbildningsministern om motsatsen, gör regeringen i verkligheten nästan ingenting åt skolans systembrister.
– Det är anmärkningsvärt att regeringen till exempel inte går vidare med planerna på ett gemensamt och obligatoriskt skolval samt en kortning av längsta möjliga kötid. Det är kanske den viktigaste reformen för att för att vi ska få ordning och reda och ett skolsystem som hänger ihop. Det är dessutom den lägst hängande frukten, säger Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck.
Även Linnea Lindquist, skoldebattör och biträdande rektor på Husbygårdsskolan i Stockholm, är kritisk, om än av delvis andra skäl.
– Man rör inte skolpengen, etableringsfriheten, aktiebolagen eller köerna. Det här är ingen renovering av friskolesystemet. Man ändrar lite i marginalen.
OM INGET DRAMATISKT inträffar kommer riksdagen senare i vår rösta igenom propositioner som bland annat ska leda till:
*Ett nytt och mer likvärdigt betygssystem.
*Ökat kunskapsfokus och nya läroplaner för grundskolan.
*En stärkt lärarroll med mindre administration.
*Förbättrat och tidigare stöd till elever som är i behov av det.
*Ökat fokus på grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna.
*Att offentlighetsprincipen även omfattar friskolor.
*Reglering av lärares undervisningstid och tiden till för- och efterarbete.
Kring många av reformerna finns det ett brett parlamentariskt stöd.
EN AV DE absolut viktigaste frågorna för många lärare gäller en reglering av undervisningstiden och vad som hör till den.
Under många år har fackförbundet Sveriges Lärare – och dess föregångare – utan framgång försökt att avtalsvägen få till stånd en sådan.
Såväl SKR som dess motsvarighet på den privata sidan Almega Utbildning har under det senaste året lobbat hårt i regeringskansliet och riksdagen för att det inte ska bli en statlig reglering av lärares undervisningstid och vad som hör till den.
Tillsammans med rektorsfacket Sveriges Skolledare bildar de båda organisationerna en järnaxel mot förslaget.
– Det som nu pågår är mycket allvarligt och ett unikt avsteg från den svenska modellen, det vill säga att det är arbetsmarknadens parter som förhandlar om villkoren. Att på detta sätt flytta makt från parterna till regeringen tycker jag är fel, säger Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck (tidigare kanslichef i Sveriges Lärare).
Liknande uppfattning har SKR:s ordförande Anders Henriksson (S).
– Lärares arbetsmiljö behöver på många ställen blir bättre. Men den här reformen kortsluter den svenska modellen.
– Den är dessutom kraftigt underfinansierad från regeringens sida. Enligt våra beräkningar fattas det fem miljarder kronor, och då är inte förskolan och fritidshemmen inberäknade. Genomförs detta får kommunerna antingen skära ner på andra delar inom skolan eller höja skatten.
I riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm, mindre än en kilometer från SKR:s huvudkontor på Södermalm, är den socialdemokratiska hållningen en annan. Om än i något diffusa ordalag säger partiet numera ja till en nationell statlig reglering av lärares undervisningstid och tid till för- och efterarbete av undervisningen.
De andra båda klassiska kommunalrådspartierna – Centerpartiet och Moderaterna – uppvisar samma mångtydiga hållning.
Enligt uppgift var det Moderaterna som först förde in frågan om en reglering av lärares undervisningstid i regeringsförhandlingarna. Som regeringsparti står man självklart också bakom den aktuella lagrådsremissen med samma innehåll.
Trots det skrev Vellinges tidigare kommunstyrelseordförande Carina Wutzler (M), i egenskap av 2:e vice ordförande i SKR, för några veckor sedan under en debattartikel där hon tillsammans med bland andra Anderas Mörck och Anders Henriksson i mycket hårda ordalag dömer ut regeringens planer på en reglering.
En annan av undertecknarna av debattartikeln var Tomelillas kommunstyrelseordförande och SKR:s 1:e vice ordförande Leif Sandberg (C), trots att även Centerpartiet på nationellt plan är för en reglering.
Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog är mycket kritisk till inte minst SKR och Almega Utbildning som hon menar uppvisar bristande insikt om de destruktiva arbetsförhållanden som i dag råder i många skolor och förskolor.
– För att vi ska få ett likvärdigt skolsystem behövs det nationella regleringar.
SEDAN DEN CENTRALT reglerade undervisningsskyldigheten (den så kallade usken) skrotades för tre decennier sedan har såväl lärares undervisningstid som arbetsbelastning ökat. Återkommande besparingar – ofta lanserade som effektiviseringar – har förstärkt den utvecklingen med bland annat ökad ohälsa bland lärare som följd.
– Jag är mycket med nöjd med att regeringen går vidare med mina förslag och reglera hur mycket undervisningstid en lärare maximalt får ha, säger regeringens utredare Bo Jansson som tidigare var ordförande i Lärarnas Riksförbund.
– Och inte minst en minimigräns för den tid läraren ska lägga på planering och uppföljning av undervisningen. Detta är viktigt både för att lärarna ska få rimliga arbetsvillkor och eleverna en bra kunskapsutveckling.
*Bör inte lärares undervisningstid åtminstone till viss del avgöras av vilka elever de har?
– Man behöver ta hänsyn till bland annat skolform, årskurs, hur många elever läraren undervisar och hur många av eleverna som har behov av särskilt stöd. Det föreslår min utredning också.
– Regleringen ger en bra ram för den lokala utformningen.
Enligt regeringens bedömning kommer reformen leda till att lärare i framtiden i genomsnitt undervisar färre antal timmar än i dag.
*Är det inte risk för att huvudmän ökar klasstorlekarna för att kompensera för ökade kostnader?
– Därför behöver man även reglera grupp- och klasstorlekarna, säger Bo Jansson.
Cecilia Carnefeldt, styrelseledamot i Almega utbildning och styrelseordförande och delägare i Kunskapsskolan, befarar att en reglering kan påverka sättet Kunskapsskolan organiserar sin undervisning på.
– Kanske får vi göra om en del. Men att vi skulle bli en traditionell skola, det ser jag inte framför mig.
UNDER DE SENASTE tre decennierna har Sverige haft tre olika betygssystem i grund- och gymnasieskolan.
Om några veckor väntas riksdagen fatta beslut om ytterligare ett.
Bakgrunden till beslutet är en mycket omfattande, långvarig och växande kritik mot det nuvarande betygssystemet som bland annat anses driva på betygsinflation, ha stora likvärdighetsproblem och bidra till utslagning av barn.
Regeringens betygsutredare Magnus Henrekson beskriver det som ”godtyckligt, skadligt, korrumperande och emotionellt stötande” och menar att det är extra olämpligt i ett marknadsdrivet skolsystem som det svenska.
Trots att svenska elever presterar relativt bra i internationella studier är det en mångdubbel större andel nior i Sverige som inte blir gymnasiebehöriga än i de flesta andra EU-länder.
Sedan det nuvarande betygsystemet infördes under ledning av utbildningsminister Simona Mohamssons (L ) föregångare Jan Björklund (L) har cirka 230 000 elever lämnat grundskolan utan att vara behöriga att läsa vidare på något av gymnasieskolans nationella program.
Det nya betygssystemet är tänkt att börja gälla från sommaren 2028 (1 januari 2031 för vuxenutbildning). Det mest väsentliga delarna är:
*En ny betygsskala med tio betygssteg, från 1 till 10.
*Ingen skarp gräns för godkänt, alltså ett avskaffande F-betyget enligt nuvarande modell.
*Meritvärde ska ersätta betyg som urvalsgrund för antagning till högre studier.
*Meritvärde ska dels bestå av den sökandes betygsvärde, dels av resultatet från nationella slutprov som bör rättas centralt.
*För att vara behörig till ett nationellt program i gymnasieskolan ska det
krävas ett meritvärde om lägst fyra från grundskolan.
ENLIGT REGERINGENS BEDÖMNING är det en stor del av de ungdomar som i dag inte blir behöriga att studera på ett nationellt program i gymnasieskolan som har förutsättningar att klara utbildningen.
Det stängs därefter ute i onödan.
Det gäller dock inte alla.
I det nya betygssystemet beräknas mellan sex och åtta procent av en årskull inte uppnå gymnasiebehörighet, vilket är drygt en halvering jämfört med i dag men fortfarande en betydligt större andel än i många andra EU-länder.
Nyligen skrinlades – efter omfattande remisskritik – planerna på att införa en förenklad gymnasieutbildning som åtminstone delvis var tänkt för den här gruppen.
– Man behöver ta fram något annat för dessa ungdomar, något som är mer konstruktivt än dagens individuella program, säger betygsutredaren Magnus Henrekson.
Han anser också att det är viktigt, i praktiken en förutsättning, att slutproven – som utgör en central del av det nya betygssystemet – rättas centralt.
Efter omfattande och långvarig kritik mot Skolverket stoppade regeringen i höstas arbetet med att digitalisera dagens nationella prov.
– Förhoppningsvis har det haveriet fört det goda med sig att man inom Skolverket fått större respekt för uppgiften att ta fram en nationell provplattform.
– Jag tror att det vore bra om Skolverket, om man ska utveckla en ny provplattform, tar hjälp av Skatteverket eller Försäkringskassan som är de statliga myndigheter som har störst beställarkompetens när det gäller stora digitala system.
Om det föreslagna betygssystemet redan varit på plats hade, enligt betygsutredningens simuleringar, många av de studenter som under de senaste åren kommit in på några av Sveriges mest eftertraktade universitetsutbildningar fått studera någon annanstans.
I stället hade deras platser tagits av elever med mer ”korrekta” gymnasiebetyg.
I EN AKTUELL enkätundersökning bland lärare uppger en majoritet att elever som grupp i dag skriver sämre än vad de gjorde för ett antal år sedan.
En fjärdedel av de svenska 15-åringarna bedöms vara i riskzonen för så kallad funktionell analfabetism.
– Att inte kunna läsa ordentligt i ett högutvecklat land som Sverige påverkar förmågan att upprätthålla ett arbete, bilda familj och passa in i samhället. Om du dessutom parar det med en grundläggande social ojämlikhet så bygger du en statligt subventionerad krutburk, säger hjärnforskaren professor Martin Ingvar vid Karolinska Institutet.
Senare i år väntas riksdagen besluta om ändringar i skollagen som ska stärka skolans kunskapsfokus.
Lagen utgör en slags yttre ram för de nya läroplaner som Skolverket just nu arbetar med att ta fram.
Enligt regeringen ska läroplanerna anpassas utifrån barns kognitiva utveckling. I de tidigare årskurserna till exempel, ska undervisningen inriktas mot grundläggande kunskaper och färdigheter, inte minst i att räkna, läsa och skriva.
De nya kursplanerna – som är en del av läroplanerna – ska vara mer användbara än de nuvarande; innehållet mer konkret och detaljerat. Det ska tydligt framgå vad eleverna ska lära sig och när de ska göra det. Undervisningsstrategierna ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
– Jag sympatiserar med ambitionen att vi ska få mer användbara läro- och kursplaner som fungerar som stöd för lärarna i deras arbete. Vi får bara hoppas att det också blir så, säger Jonas Linderoth som är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och en av flera experter i läroplansutredningen.
Historiskt finns det flera exempel på när skolgolvspraktiken, inte minst när det gäller läroplaner, har blivit något helt annat än vad politikerna velat och gett uttryck för.
– Det avgörande är hur de nya läro- och kursplanerna exekuteras. Tyvärr är det mycket, att döma av vad som hittills har kommit ut ur Skolverkets arbete med de ämnesspecifika instruktionerna som pekar i fel riktning.
– I något fall skriver man till exempel att det är viktigt ”att ta hänsyn till elevers olika lärostilar”, trots att det är en neuromyt som vi har passerat för länge sedan.
*Men det är väl regeringen och riksdagen som bestämmer?
– Jag önskar att det vore så. Det finns en klar risk för att det inte blir så stora skillnader som många önskar sig. Jag tror att det blir det nya betygssystemet som driver fram de största förändringarna.
Kritik mot Skolverkets, och dess föregångares, sätt att arbeta med bland annat kurs- och läroplaner långt ifrån något nytt.
– Att byråkratin och politiken inte alltid går i takt på skolans område finns det flera exempel på. I mitten på 1970-talet till exempel, försökte dåvarande Skolöverstyrelsen i det så kallade MUT-projektet (Målbestämning och Utvärdering) revidera den då gällande läroplanen mot mer målstyrning, berättar Johan Samuelsson som är professor i historia vid Karlstads universitet.
– Idén väckte stor uppmärksamhet, fick många tidningsrubriker och utsattes för omfattande kritik från både lärare och politiker. Till slut fick det skolråd på Skolöverstyrelsen som var ansvarig för projektet sparken och projektet lades ner.
*På grund av det politiska trycket?
– Ja, och lärartrycket. Det var omfattande kritik från många håll.
*Fick generaldirektören behålla sitt jobb?
– Den gången fick han det.
Professor Martin Ingvar säger att det under många år har en tid funnits en tilltagande frustration från den politiska nivån över att skolan inte lyckas bättre med sitt kompensatoriska och utjämnande uppdrag.
– När även primäruppdraget, till exempel att lära eleverna grundfunktioner som att läsa, sviktar blir den politiska nivån extra otålig. Alla partier önskar sig bättre resultat, framför allt för de barn som inte har bokhyllor hemma med många böcker.
PARALLELLT MED ATT läroplanerna förändras justeras även lärarutbildningarna. Det blir bland annat skärpta antagningskrav och ökat fokus på ämneskunskaper, ämnesdidaktik och kognitionsvetenskap. För grund- och förskollärarutbildningarna ökar undervisningen i svenska, med särskilt fokus på läs- och skrivinlärning.
– Det tas en halvtermin från utbildningsvetenskaplig kärna och läggs på ämnesdidaktik. Jag tycker att ett större fokus på ämnesdidaktik är både relevant och bra, säger Niklas Gericke som är professor i naturvetenskapernas didaktik, dekan för lärarutbildningen vid Karlstads universitet och med en bakgrund som högstadie- och gymnasielärare.
De skärpta antagningskraven väntas leda till att det blir färre som antas till lärarutbildningarna och förmodligen även färre som utexamineras, om än inte i lika stor omfattning.
UNDER DE SENASTE tio åren har fler ungdomar lämnat grundskolan utan gymnasiebehörighet än antalet invånare i flera av Sveriges största kommuner, till exempel Helsingborg, Linköping och Örebro.
Ännu fler har mycket svaga läs- och skrivkunskaper.
Stöd sätts ofta in för sent och dessutom i för liten omfattning. Det är inte ovanligt att elever som utretts för särskilt stöd inte får det, utan hänvisas till ytterligare extra anpassningar, enligt Skolinspektionens granskningar.
Häromåret uppgav åtta av tio grundskollärare i en undersökning av Sveriges Lärare att de inte har tillräckliga förutsättningar för att möta alla elever som är i behov av extra anpassningar och/eller särskilt stöd.
Systemet med läsa-skriva-räkna-garanti och extra anpassningar har trots goda intentioner inte fungerat. Däremot har det för många lärare lett till ökad arbetsbörda, mer dokumentation och stress.
Det är mot den bakgrunden regeringen föreslår att det ska införas återkommande – obligatoriska och standardiserade – tester. Förhoppningen är att det ska leda till att skolan tidigt upptäcker elever som är i behov av stödinsatser.
– Det är bra att man tar bort extra anpassningar som ju inte direkt har bidragit till att fler elever når målen. Det är också bra att elever snabbare ska få stöd och att stödet ska kunna utformas annorlunda än vad som är möjligt med dagens lagstiftning, säger Mona Holmqvist som är professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet.
– Men som allt annat i skolan handlar det ytterst om lärarkvalitet och lärarnas möjligheter att bedriva god undervisning, inte minst att de har tillräckligt med tid till förberedelse och uppföljning. Det är helt avgörande, oavsett vilka förändringar man gör i lagar och förordningar.
*Handlar det även om pengar?
– Som alltid. För ett antal år sedan fanns det exempelvis ett tak för hur många elever det fick vara i varje klass. Under vissa omständigheter gick det också att minska antalet elever i en klass om det fanns behov av det.
– Så ser det inte ut längre, vilket framför allt drabbar de elever som har det allra svårast med skolan och behöver mest tid. Med mindre klasser är det enklare för en lärare att inom klassens ram tillgodose de behov som eleverna har.
DRYGT ETT HALVÅR efter att den tillträtt sparkade den nuvarande regeringen utredaren Johan Ernestam (då senior utredare på Sveriges Lärare) från uppdraget att utreda och föreslå ett förbud mot vinstutdelning i skolsektorn.
Joakim Stymne, tidigare statssekreterare (M) utsågs till ny utredare samtidigt som uppdraget ändrades till att utreda och föreslå förbud mot vinstutdelning eller annan vinstutdelningsbegränsning ”under de första åren efter en nyetablering, vid ägarbyten och vid kvalitetsbrister”.
I samband med att Joakim Stymne presenterade sina första utredningsförslag, bland annat ett tidsbegränsat så kallat värdeöverföringsförbud och att friskoleföretagen inte ska få göra vinstutdelningar eller värdeöverföringar samtidigt som de får vissa riktade – kvalitetshöjande – statsbidrag, förklarade den dåvarande utbildningsministern Johan Pehrson (L) glatt:
– Det här är ett stort steg i helrenoveringen av friskolesektorn. Vi måste få bort aktörer som drivs av felaktiga incitament. Kunskap ska alltid komma före vinst.
Almega utbildning, som många friskoleföretag är medlemmar i, är betydligt mindre positiva till Joakim Stymnes förslag.
– Uppenbart (sic!) oseriösa skolaktörer ska inte kunna ägna sig åt vinstutdelning. De ska över huvud taget inte ha med svensk skola att göra, säger förbundsdirektören Andreas Mörck.
– Det som oroar mig är om regeringen går vidare med förslaget att koppla vinstutdelning eller värdeöverföringsförbud till statsbidragen. Det skulle slå hårt mot en mängd elever. Om regeringen inte vill att friskolor ska kunna ha vinstutdelningar eller värdeöverföringar är det bättre att reglera det.
Även skolforskaren Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Skolverkets nyinstiftade vetenskapliga råd, menar att kopplingen mellan statsbidrag, kvalitetsbrister och vinstutdelning förmodligen är det förslag i Joakim Stymnes utredning som kommer att påverka friskoleföretagen mest.
Om de genomförs, vilket inte alls är säkert.
– Samtidigt finns det en del oklarheter vad begränsningen egentligen innebär.
*Vilken betydelse får det om skolföretag inte får dela ut vinst under sina första fem år?
– Jag har svårt att se att det skulle spela annat än en marginell roll. Förutom att ägarna kan bygga upp kapital i bolaget som de tar ut efter att tiden gått ut, finns det många sätt för ett aktiebolag att föra ut pengar utan att det är frågan om vinstutdelning. Man kan till exempel ta extra mycket betalt för skolmat som man köper av ett annat bolag i samma koncern, hyra in dyra konsulttjänster, betala hög hyra för sina lokaler och så vidare.
– Man kan också använda överskotten till att köpa nya skolor eller investera i andra verksamheter och på så sätt bygga kapital.
*Vad bör man göra?
– Tycker man att det är ett problem att skolor delar ut vinst, oavsett om det är vinstutdelningen i sig eller de incitament som den ger upphov till som man är kritisk till, är det svårt att säga något annat än att man bör förbjuda aktiebolag i skolsektorn.
FÖR NÅGRA VECKOR sedan presenterade regeringen hur den vill förändra informationsförsörjningen på skolområdet.
Det är andra gången på bara några år som en svensk regering lämnat en remiss till Lagrådet som går ut på att offentlighetsprincipen i varierande utsträckning även ska omfatta privata skolor och förskolor.
Argumentet för ökad insyn är bland annat att det ska underlätta granskning av hur skattebetalarnas pengar används, men också att göra det lättare för föräldrar och andra att göra rationella skolval.
Liknande argument användes i maj 2013 då riksdagens partier för första gången kom överens om att utöka offentlighetsprincipen till att även gälla friskolor. Den dåvarande M-ledda regeringen tillsatte en utredning med uppgift att ta reda på hur det rent praktiskt skulle gå till.
2019 gav Lagrådet klartecken.
Några månader senare svängde de tidigare allianspartierna.
”En kvarvarande rest från den förra mandatperiodens hetsjakt mot fristående skolor är förslaget att friskolorna ska tvingas redovisa sin ekonomi som en offentlig handling till allmänheten”, sa centerledaren Annie Lööf i partiledardebatten och tillade:
”Att införa en offentlighetsprincip …//… är ett angrepp på den fria företagsamheten och på ett sätt en smygväg att undergräva det privata näringslivet.”
Förslaget dog.
När Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna efter valet 2022 förhandlade på Tidö slott kom de fram till att insynen i friskolorna behövde öka och att det borde införas i form av en insynsprincip.
En utredning fick i uppdrag att hur det praktiskt skulle gå till samt för- och nackdelar med att låta offentlighetsprincipen omfatta friskolor.
Till slut landade regeringen i att offentlighetsprincipen även ska gälla friskolor.
– Det är jättebra att det blir en offentlighetsprincip, även om det här förslaget innehåller en undantag som omfattar cirka 70 procent av friskolehuvudmännen, säger rektor Linnea Lindquist.
Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna skolors riksförbund, välkomnar att även friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen.
– Den kan medföra en del kostnader och svårigheter för våra medlemmar. Men vi finns till av samhällsnyttiga skäl. Driver man en offentligt finansierad, och i praktiken offentlig verksamhet, är det självklart att den ska omfattas av offentlighetsprincipen. Vi ser dock gärna att man på kommunal nivå samarbetar kring de här och andra frågor.
– Sverige behöver fasa ut aktiebolagen, vinstintresset, marknadstänket och New Public Management ur skolan, men behålla valfriheten och mångfalden.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2026.