Samtidigt som det råder stor brist på kvalificerad arbetskraft har många invandrade akademiker svårt att jobb.
Bland högutbildade flyktingar och anhöriginvandrare är det bara en av tio som efter sex år i Sverige har ett jobb som motsvarar deras utbildning.
TROTS STOR OCH växande arbetskraftsbrist – Arbetsförmedlingen räknar med att det 2024 kommer att saknas 100 000 välutbildade om inget radikalt inträffar – har många invandrade akademiker svårt att få jobb på ”rätt” nivå, vilket bland annat en studie från Region Skåne om i högutbildade flykting- och anhöriginvandrares kvalifikationsmatchning i Sverige visar.
Studien omfattar 60 000 personer som invandrade till Sverige mellan 2001 och 2012 från Afrika, Mellanöstern och delar av övriga Asien och var mellan 20 – 54 år när de kom hit. I undersökningen, som baseras på baseras på mikrodata från SCB, ingår inte arbetskrafts- och studieinvandrare.
*Efter sex är i Sverige var en av tio kvalifikationsmatchade, det vill säga att de hade ett jobb som motsvarade deras utbildningsnivå. Efter tio år var andelen 15 procent vilket kan jämföras med drygt 75 procent för högutbildade som är födda i Sverige.
*Kvalifikationsmatchningen var påtagligt bättre för de som kom från exempelvis Iran och Indien än från Afrika eller Sydostasien.
*Personer som kom till Sverige 2009 – 2012 blev kvalifikationsmatchade snabbare än de som invandrade tidigare, förmodligen för att senare års bristsituation på arbetsmarknaden har tvingat arbetsgivare att rekrytera utlandsfödda i större utsträckning.
*Män fann i allmänhet ett högkvalificerat jobb snabbare än vad kvinnorna i gruppen gjorde.
Enligt studien har validering och kompletterande studier i Sverige mycket stor betydelse för möjligheten att etablera sig på svensk arbetsmarknad. 90 procent av de som fått sin utbildning och sitt kunnande bedömt och validerat av Socialstyrelsen och fått en svensk legitimation – exempelvis sjuksköterska och läkare – var efter åtta år i Sverige kvalifikationsmatchade.
AV DEM SOM tagit en examen vid ett svenskt lärosäte var motsvarande andel 60 procent och drygt 20 procent för de som studerat utan att ta någon examen eller bara fått sin tidigare utbildning bedömd av UHR.
Av dem som inte gjort någon av ovanstående var det knappt tio procent som efter åtta år i Sverige hade ett jobb som motsvarade deras utbildningsnivå från hemlandet.
Extra svårt hade personer med en utländsk utbildning riktad mot oreglerade yrken. Få som utbildat sig inom till exempel samhällsvetenskap, juridik, ekonomi eller administration uppnådde kvalifikationsmatchning.
För dem med en inriktning mot pedagogik eller teknik var andelen något större, men långt ifrån de med validerad hälso- och sjukvårdsutbildning. Ju äldre en person var när hen kom till Sverige, desto svårare hade personen att etablera sig på arbetsmarknaden.
Studiens författare Henrik Bengtsson menar att det är mycket tydligt hur chanserna att få ett kvalificerat jobb ökar för den som i Sverige får sin utbildning från hemlandet bedömd och som därefter kompletterar den, även om det bara handlar om kortare utbildningar.
ANDERS BARANE, UTREDARE vid Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), säger att när det när det gäller sjukvårdens legitimationsyrken finns det en tydlig och enhetlig process med bland annat validering, kunskapsprov, praktisk tjänstgöring och språkkrav som det ibland kan vara tufft att ta sig igenom.
– Men när man väl gjort det och fått sin legitimation har man också ett intyg på sin kompetens.
– För andra kan det vara extra viktigt med praktik och olika praktikprogram som gör det enklare att komma in på en arbetsplats och visa vad man kan. Det ger också viktiga kontakter.
Anders Barane lyfter fram det så kallade Jobbsprånget, som vänder sig till nyanlända akademiker med en högskoleexamen inom teknik, naturvetenskap eller ekonomi och matchar mot arbetsgivare som vill anställa, som exempel på ett framgångsrikt praktikprogram.
– Det finns fler exempel på lyckade satsningar och projekt. Man skulle behöva satsa mer på det man ser fungerar.
2019 presenterade SCB resultatet av en enkätundersökning bland utrikes födda i åldern 25–64 är med minst en treårig eftergymnasial utbildning som invandrat till Sverige mellan åren 2006 och 2017:
*Sju av tio hade arbete som huvudsaklig sysselsättning. Motsvarande andel bland inrikes födda var nio av tio.
*Bland utrikes födda hade omkring 55 procent ett arbete som överensstämde med deras utbildning medan andelen för inrikes födda var knappt 80 procent.
*Var fjärde utrikes född hade ett arbete som inte krävde högskoleutbildning medan motsvarande andel bland inrikes födda var omkring sex procent.
*Drygt hälften av dem som invandrat till Sverige av asylskäl hade arbete. Bland de som invandrat till Sverige för att arbeta var andelen nio av tio.
– Det är oftare invandringsorsak än utvandringsland som avgör hur det går för en person. Det går i allmänhet bra för den som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare eller som anhöriginvandrare till en som är född i Sverige. De som har svårt är framför allt asylinvandrare och anhöriga till tidigare asylinvandrare, säger Patrick Joyce som är chefekonom på arbetsgivarorganisationen Almega och som tidigare bland annat har arbetat som forskare (arbetsmarknad och integration) vid det näringslivsknutna forskningsinstitutet Ratio, utredningschef vid riksdagens revisorer och politiskt sakkunnig (L) i regeringskansliet.
ENLIGT VAD DE svarande själv uppgav i SCB:s undersökning var den vanligaste orsaken till att välutbildade utrikes födda hade svårt att få arbete inom sitt utbildningsområde brist på kontakter, språksvårigheter och begränsad yrkeserfarenhet.
– Sysselsättningsgraden bland utrikesfödda akademiker är i allmänhet bra. Många arbetar dessutom i ”rätt” bransch och gör god nytta, även om de är kvalificerade för ett arbeta på en högre nivå. Kompetens kan gå till spillo när människor arbetar med något som de är överkvalificerade för. – Samtidigt är arbete alltid bra. Det ökar möjligheten att lära sig svenska, hur det svenska samhället fungerar och man får kontakter. Men det är bra om man kan komplettera sin utbildning så att man på sikt kan komma dit man vill vara.
*Varför är det så många som inte får jobb på ”rätt” nivå?
– Förutom språksvårigheter kan en förklaring vara att svenska arbetsgivare är osäkra på kvaliteten på personernas utbildning. Sverige är dessutom ett nätverksberoende land. Inte minst på akademikernivå går många jobb via kontakter.
– Det är viktigt att få sin utbildning bedömd av svenska myndigheter. Bara det ökar chansen att få jobb. Sannolikheten ökar ännu mer om man genomgår kompletterande kurser och utbildningar. Att ha blivit antagen till en fortsättningsutbildning innebär dessutom att universitet går i god för att man har en grundutbildning och nödvändiga baskunskaper för att studera vidare, vilket ökar chansen till jobb markant, säger Patrick Joyce.
EFTER UNIVERSITETSSTUDIER I Kiev och några års arbete i fastighetsbranschen flyttade Olga Dziuba, som idag arbetar med fastighetsvärdering på JLL, 2010 till Stockholm för masterstudier på KTH inom fastighetsutveckling och finansiella tjänster. Parallellt med studierna pluggade hon en del svenska.
– Det var mest för att kunna orientera mig i det svenska samhället och förstå vad som händer. I övrigt klarade jag mig ganska bra på engelska. Jag och min man – som följde med till Stockholm – hade inga planer på att stanna kvar i Sverige efter KTH.
Men när Olga Dziuba var klar med sin utbildning hade maken fått ett attraktivt arbete i Stockholm som IT-konsult.
– Vi bestämde oss för att stanna kvar. Jag blev då medföljande och fick söka nytt visum hos Migrationsverket för att kunna börja arbeta. Tyvärr tog det nästan två år innan alla dokument var klara.
Via studier på Sifa – Stockholms intensivsvenska för akademiker – kom hon i kontakt med fackförbundet Juseks (Akavias föregångare) mentorsprogram och mentorn Mikael Eklund, civilekonom och ingenjör med en bakgrund som bland annat linjechef och idag digitaliseringskonsult med egen verksamhet.
– Vi träffades till att börja med varje vecka och därefter lite mer sällan. Jag fick träna min svenska samtidigt som han lärde mig hur det fungerar i Sverige. Jag är extremt tacksam.
– Programmet gjorde att jag kom in i ett sammanhang. Det blev lättare att förstår hur svenskar tänker, beter sig och hur de skapar kontakt med varandra.
Tillsammans arbetade de igenom Olga Dziubas CV och personliga brev. Vid behov anpassade de dem utifrån kraven i aktuella jobbannonser och betonade det som kunde tänkas attrahera just den arbetsgivaren.
Inför anställningsintervjuer gick de tillsammans igenom vad som var att vänta, tänkbara frågor och svar och vad Olga Dziubas borde betona.
– Vi övade jättemycket och låtsades att det var riktiga intervjuer. Det gjorde att jag fick självförtroende, kände att jag var ordentligt förberedd och kunde berätta om mig själv på ett bra sätt på svenska kompletterat med vissa engelska ord ibland.
– Mikael fick mig att förstå att jag kan arbeta i Sverige inom det som jag är utbildad för och inte bara som städare eller något liknande. När det inte gick bra på en intervju eller när jag inte fick svar på någon ansökan, hjälpte han mig att hålla uppe motovationen.
Mötena skedde i allmänhet på mentorn Mikael Eklunds kontor.
– Efter att inte ha arbetet på ett antal år var det viktigt att verkligen känna hur det är att vara på ett kontor och sitta i ett mötesrum.
– Mentorsprogrammet hjälpte mig också att skapa ett eget nätverk, något som är jätteviktigt i Sverige. Mikael introducerade mig i sitt och såg även till att jag fick möta en av hans tidigare adepter som hade fått jobb, vilket jag hade stor nytta av. Att träffa någon som har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden, och dessutom arbetar med det som personen vill, håller uppe ens egen motivation när det är tufft.
OLGA DZIUBAS BÖRJADE i mentorsprogrammet i februari 2015. I oktober samma år anställdes hon på JLL (Jones Lang Lasalle) i Stockholm som junior fastighetsvärderare.
– Jag är kvar i samma bolag och på samma avdelning, men är nu så kallad Senior Associate. Utan mentorsprogrammet hade jag nog inte fått jobb på JLL.
Cirka 500 invandrade akademiker har gått igenom Jusek/Akavias mentorsprogram sedan starten 2010. 64 procent av dem har fått kvalificerade jobb under eller efter programmet.
Mikael Eklund har varit mentor sedan 2012 och har under den tiden coachad cirka 20 invandrade akademiker. Några har inte ingått i mentorsprogrammet.
– Orsaken till att jag från början engagerade mig i det här var att jag kände en frustation över att det kommer många duktiga invandrare till Sverige som inte får chans att jobba med det som de är bäst på. De förstår inte våra koder och hur vårt samhälle fungerar. Det försöker jag hjälpa dem med.
*Vilken är den största utmaningen?
– Språket. Den som lär sig svenska har mycket lättare att få jobb än den som inte gör det.
– När man kommer in i en ny miljö tappar man ofta en del självförtroende. Det gäller extra mycket för den som har sökt en massa jobb utan att ens bli kallad på intervju. Det största bidraget en mentor kan ge till sin adept är ett återskapat självförtroendet och få personen att flytta fokus från det som har varit till framtiden. Var och med vad vill de arbeta och varför? Vad kan de bidra med? Ju konkretare och mer specifika de är, desto bättre.
Mikael Eklund säger att det är viktig, ofta helt avgörande, att noga förbereda sig inför en anställningsintervju och att han uppmanar sina adepter att läsa på ordentligt om den potentiella arbetsgivaren och dess verksamhet i.
– Men också att de tar reda vem som de ska träffa och vad den personen har gjort tidigare. Kanske har de gemensamma intressen eller erfarenheter som de kan ha nytta av.
– Innan den riktiga intervjun brukar vi köra det som jag kallar för en maxintervju. Under en timme ställer jag en mängd tuffa frågor, till exempel varför en arbetsgivare ska anställa just den här personen och vad hen mycket konkret kan bidra med. Därefter går vi igenom svaren, hur personen presenterar sig och vad som kan förbättras.
Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Akavia Aspekt 2022.
Fakta: Människor har flyttat i alla tider – även till Sverige
Skälen har dessutom alltid varit ungefär desamma; för att få det bättre, för att upptäcka något nytt eller för att de har varit tvungna.
Mellan 1820 och 1930-talet utvandrade ungefär 1,5 miljoner svenskar, var femte invånare. Det stora flertalet flyttade till USA. Därefter har Sverige framför allt varit ett invandringsland.
Efter andra världskriget och fram till 1970-talet var arbetskraftsinvandringen betydande. Den svenska ekonomin expanderade snabbt efter kriget. För att klara den stora efterfrågan på arbetskraft gjordes det till och med regelrätta rekryteringsresor till länder runt om i Europa, även om de flesta arbetskraftsinvandrarna kom från övriga Norden.
Fram till 1970-talets mitt var sysselsättningsgraden bland invandrare i Sverige högre än bland inrikes födda.
I takt med att behovet minskade förändrades inställningen till arbetskraftsinvandring för att i slutet av 1970-talet i princip upphöra. Invandringen till Sverige kom istället att dominerads av flykting- och anhöriginvandring och så har det i huvudsak fortsatt, även om Sverige sedan nästan 15 år tillbaka anses ha det mest liberala systemet bland OECD-länderna vad gäller arbetskraftsinvandring.
*1100-1300-talen – Betydande invandring från Tyskland. Tyska hantverkare och köpmän bosätter sig i städerna och får stor politisk, ekonomisk och kulturell betydelse.
*1570-1660 – Nybyggare från (nuvarande) Finland flyttar till olika delar av Sverige. Som en del i 1500-talets koloniseringspolitik får de outnyttjade markområden i framför allt Värmland, Västmanland, Dalarna och Norrland av kronan. Under 1600-talet invandrar handelsmän och jordbruksarbetare från bland annat dagens Belgien, Frankrike och Storbritannien till Sverige.
*Slutet av 1800-talet – Befolkningsökning, jordbrukskris, kraftig urbanisering och utbredd fattigdom i Sverige i kombination med politiskt och religiöst förtryck gör att många lämnar landet. De flesta utvandrar till Nordamerika. Flera söker sig till Brasilien och Argentina.
*Början på 1900-talet – Lågkonjunktur och stor arbetslöshet. Omfattande oro och konflikter på svensk arbetsmarknad. Chicago är Sveriges andra stad. Det bor 100 000 svenskar i den, fler än i Göteborg.
*1920-talet – Efter första världskrigets slut blir det igen möjligt att resa utomlands. Från och med 1924 begränsas invandring till USA. Speciella kvoteringslagar försvårar framför allt för östeuropeiska invandrare.
*1940-talet – Efter andra världskriget slut ligger Europa i spillror och många människor är på flykt. I Sverige ökar behovet av arbetskraft.
*1950-talet – Den införsen nordisk passunion och gemensam arbetsmarknad i Norden. Sovjetiska trupper går in i Ungern. Många ungrare flyr landet, varav en del flyttar till Sverige.
*1960-talet – Den svenska industrin går för högtryck. Stor arbetskraftsinvandring till Sverige. De flesta invandrarna kommer de nordiska länderna, framför allt Finland, men många flyttar också hit från Västtyskland, Grekland, Jugoslavien och Turkiet. Trupper från Warszawapakten går in i Tjeckoslovakien och krossar den pågående demokratiseringen. Stats- och militärkupp i Grekland som blir en diktatur. Omfattande judeförföljelser i Polen. Människor flyr.
*1970-talet – Det är ekonomisk kris i Sverige och i princip stopp för arbetskraftsinvandring till Sverige. I Sydamerika blir flera länder diktaturer efter militärkupper. Oppositionella flyr, varav en del till Sverige.
*1980-talet – Växande invandring från Iran, Libanon, Polen och Turkiet.
*1990-talet – Inbördeskrig i Jugoslavien med terror och rensning. Stora flyktingströmmar i Europa. I Sverige får drygt 100 000 före detta jugoslaver, företrädesvis bosnier, ett nytt hemland. Sverige går med i EU. Fri rörlighet inom unionen.
*2000-talet – Sverige blir en del av Schengensamarbetet. Gränserna mellan länderna öppnas. Växande antal EU-medborgare söker sig till Sverige för att arbeta under kortare eller längre tid.
Krig i bland annat Irak, Afghanistan, Somalia, Syrien och Ukraina. Många människor på flykt, varav en del hamnar i Sverige. Under 2015 registreras mer än dubbelt så många asylansökningar i EU jämfört med året innan. I Sverige söker omkring 163 000 människor asyl. Många kommer från det krigshärjade Syren.
Efter 2015 har antalet asylsökande i Sverige minskat kraftigt bland annat på grund av en restriktivare asylpolitik.
Källa: Migrationsverket, SCB, Institutet för språk och folkminnen.
