För ett halvår sedan gick de ut Berghs i Stockholm.
Nu jobbar de som reklamare på Manhattan i New York.
Och stormtrivs.
– Det här är oerhört roligt och stimulerande, säger Petter Hernmarck, 24.
VI TRÄFFAS PÅ en liten och trång lunchrestaurang i Soho, en bra bit från skyskraporna och den pumpande neonen runt Times Square.
En förklaring till att den unga kvartetten fått fast jobb i reklambranschens huvudstad är framgångar i tävlingarna One shows och Clio Awards studentkategorier.
Men också framåtanda.
Copyn Erik Högfeldt, 23, berättar att han tillsammans med ad:n Petter Hernmarck i våras mejlade reklambyrån Droga 5 och berättade att de var intresserade av att börja arbeta på byrån.
– De bad oss komma och visa vad vi har gjort, hur vi tänker och vad vi har för idéer. Det var i maj. Därefter har allt gått extremt fort och nu är vi här.
Petter Hernmarck:
– Vad som är bra och dålig reklam är subjektivt. Därför är det viktigt att kunna visa upp hur man tänker, vilket är svårare att göra om bara skickar över ett cv.
Deras kolleger från Berghs – ad:n Rasmus Keger, 27, och copyn Axel Lindgren, 23 – rekryterades till byrån R/GA när de var i New York i samband med tävlingen One show.
Den enda av de fyra som har erfarenhet från en svensk reklambyrå är Petter Hernmarck som under ett år arbetade på Forsman & Bodenfors i Göteborg.
– Därför har vi så klart svårt att jämföra hur det är att arbeta på svenska byråer jämfört med amerikanska. Men tempot verkar vara högre här. Det handlar också om mycket mera pengar. I Sverige ska en kampanj nå en marknad på nio miljoner människor. Här består marknaden av 320 miljoner eller liknande.
Axel Lindgren:
– Storleken gör att det ofta finns enorma resurser på byråerna och arméer av folk. Ibland känns det som om det inte finns några begräsningar. Allt går att göra. En kampanjbudget på 5-6 miljoner dollar (35-40 miljoner kronor) är en enorm stor budget hemma. Det är det inte riktigt på samma sätt här.
PETTER HERNMARCK OCH Erik Högfeldt arbetar på Droga 5 med cirka 60 anställda. Byrån har sitt kontor på femte våningen på 400 Lafayette i det numera mycket trendiga området Noho på Manhattan.
Bland kunderna märks företag som Puma, Microsoft och Wal-Mart (världens största och – kanske – mest kritiserade detaljhandelskedja).
R/GA, där Axel Lindgren och Rasmus Keger är verksamma, är med sina 600 anställda en betydligt större byrå. New Yorkkontoret ligger på 39:e gatan, inte långt från Times Square.
Byrån arbetar bland annat med Bank of America, IBM, Nike och Pepsi.
Axel, Rasmus och Erik bor tillsammans med flickvänner i en 170 kvadratmeter stor lägenhet i Williamsburg i Brooklyn.
– Det är skönt att ha någon att prata med när man kommer hem från jobbet, även om sekretessen gör att vi inte kan prata om kunder, säger Rasmus Keger.
Petter Hernmarck bor ensam i en lägenhet på Manhattan.
– Nästan halva min lön går till hyran. Trots att vi tjänar mer här än vad vi skulle ha gjort hemma, blir det i praktiken ungefär samma lön. Förutom att hyran är högre måste vi till exempel själva betala sjukförsäkringen. Dessutom äter man ofta ute här vilket blir dyrt i längden.
*Varför tror ni att reklambyråerna har anställt just er? Det finns väl många unga begåvade reklamare i New York att välja bland?
– Förutom att de har gillat våra idéer tror jag att de har tagit in oss för att vi delvis avviker. Även om det finns en del som är gemensamt mellan USA och Sverige är det också mycket som skiljer, inte minst kulturellt. USA är till exempel ett betydligt mera kommersiellt samhälle än Sverige, säger Petter Hernmarck.
– Samtidigt som vissa saker i USA är extremt utvecklade, ligger man efter med annat. Här betalar med till exempel sina räkningar med checkar.
*Hur mycket arbetar ni?
– Mycket. En normal arbetsdag är mellan klockan nio på morgonen och åtta på kvällen. Samtidigt är det mycket upp till en själv hur mycket man vill arbeta. Det viktigaste är att man är klar med jobbet i tid. Det är en stor frihet, säger Axel Lindgren.
Erik Högfeldt:
– Här får man stå upp för sig själv på ett helt annat sätt än hemma. Det anses till exempel inget konstigt att ofta byta jobb, det gör de flesta. Även om man självklart är lojal med sin arbetsgivare, ser man sig hela tiden om efter ett ännu bättre jobb.
*Är det inte svårt att skriva copy på engelska?
– Både jag och nej. Vi skriver ofta en korrektare engelska och utan slanguttryck jämfört med många infödda. När ordförrådet sinar hittar vi ibland på egna ord och uttryck, vilket kan bli riktigt roligt. Jag tror dessutom att det är det som de är ute efter, att vi till viss del avviker.
Mikael Bergling
Första publicering: Riksmedia-Nytt 2010