Ungdomar som lämnar grundskolan med ett eller flera F-betyg löper ökad risk att senare i livet dömas till fängelse.
Ibland mycket högre risk.
Det visar en genomgång av vad som har hänt med över 600 000 personer efter att de slutade årskurs nio.

ÄVEN OM DET dödliga våldet i samhället inte har ökat på decennier, är det för en normal mediekonsument uppenbart att Sverige har problem med gängrelaterade skjutningar, sprängningar och annat grovt våld.
Inte sällan är det ungdomar, ibland barn, som svarar för det praktiska utförandet.
Gemensamt för många av förövarna är en mer eller mindre misslyckad skolgång.
Av de som i fjol gick ut årskurs nio var det, betygsinflationen till trots, nästan 35 000 som fick underkänt betyg i minst ett ämne, 28 procent. Var femte elev fick F i två eller fler ämnen.
Andelen ökar dessutom, särskilt bland flickor.
Sedan det nuvarande betygsystemet med ett hårt F infördes under ledning utbildningsminister Simona Mohamssons (L) föregångare Jan Björklund (L) har cirka 230 000 elever lämnat grundskolan utan att vara behöriga att läsa vidare på något av gymnasieskolans nationella program.

PÅ FACKFÖRBUNDET SVERIGES Lärares uppdrag har statistikmyndigheten SCB undersökt i vilken utsträckning icke godkända betyg kan sägas öka risken för att en person senare i livet ska göra sig skyldig till allvarliga brott.
Analysen bygger på en jämförelse mellan fem årskullars (födda 1990–1994) slutbetyg i årskurs nio och svenska fängelsedomar (fram till att personerna fyllt 30 år), sammanlagt 608 613 individer.
Analysen visar bland annat:
*Det är betydligt högre sannolikhet att elever med F eller motsvarande i avgångsbetyg från grundskolan ska dömas till fängelse senare i livet (fram till 30 års ålder) jämfört med elever som uppnår godkända betyg i alla ämnen.
*Risken är nio gånger högre för elever med åtta eller fler underkända betyg från grundskolan och fjorton gånger högre för elever som helt saknar slutbetyg jämfört med elever utan underkända betyg.
*Oddset för att dömas till fängelse för våldsbrott är tolv gånger högre för elever med högst åtta godkända betyg och tjugo gånger högre för elever som helt saknar slutbetyg, jämfört med elever som har godkända betyg i alla ämnen.
*Antalet icke godkända betyg från grundskolan är den faktor som, enligt Sveriges Lärares undersökning, uppvisar klart starkast samband med att senare i livet dömas till fängelse jämfört med ett antal andra faktorer.
*Sannolikheten att dömas till fängelse är också högre för elever med lågutbildade föräldrar, elever från fattiga hushåll och för elever som är födda utomlands eller har föräldrar som är det vid en jämförelse med elever med högutbildade föräldrar, elever från ekonomiskt välbeställda hushåll och elever som är födda i Sverige med inrikes födda föräldrar.
Det är dessutom faktorer som ofta samvarierar.

TROTS SKOLANS KOMPENSATORISKA uppdrag finns det ett intimt och väldokumenterat samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och andelen elever som inte blir gymnasiebehöriga.
Det gäller även tillgången till legitimerade och behöriga lärare.
Enligt Skolverkets publika databaser fanns det i fjol 382 kommunala grundskolor i Sverige med fler än 100 elever i årskurs nio.
På de 25 skolor som hade den högsta andelen gymnasiebehöriga avgångselever var 84 procent av lärarna legitimerade och behöriga.
På de 25 skolor som hade den lägsta andelen – alltså skolor där en stor andel av eleverna fick ett eller flera F-betyg – var 69 procent av lärarna legitimerade och behöriga.
Viktiga förklaringar till den utbredda skol­segregationen är enligt flera studier från senare år en ökad boendesegregation i kombination med skolvalssystemet.
– Ett antal utbildnings- och bostadsreformer under de senaste 30 åren gör att ungdomar utan ekonomiska och kulturella resurser hamnar i skolor som är isolerade från mainstream. Ofta har föräldrarna svårt att hjälpa sina barn med läxorna plus att det i en del miljöer snarast uppfattas som en börda att vara duktig i skolan i stället för något statusfyllt, säger Alireza Behtoui som är professor i sociologi vid Södertörns högskola.
– Till det ska läggas dramatiskt ökade inkomstskillnader i samhället.
*Hur bryts skolsegregationen?
– Det finns ingen politisk vilja att genomföra de reformer på skol- och bostadspolitikens områden som det skulle kräva. I stället får man försöka skydda ungdomarna i utsatta områden mot kriminalitet och passivitet genom att satsa på skolorna där, inte minst på lärarnas arbetsmiljö så att de vill arbeta kvar, och på föreningslivet och civilsamhället.

BLAND DEM SOM 2006 – 2010 lämnade nian utan underkända betyg var det 0,6 procent som dömdes till fängelse minst en gång innan de fyllde 30 år.
Bland dem som lämnade nian med minst åtta underkända betyg (häften) var motsvarande andel mångdubbelt större, 7,3 procent.
– Fängelsedomar är bara toppen på isberget. Vi vet sedan länge att en lyckad skolgång utgör en hälsofaktor medan en misslyckad innebär en stor riskfaktor för utanförskap, säger nationalekonomen Ingvar Nilsson som under decennier arbetat med att kartlägga utanförskapets ekonomi.
Tillsammans med kollegor har han utvecklat en kalkylmodell bestående av 250 olika variabler.
– Den visar att utanförskapet, förutom allt personligt lidande, kostar samhället oerhörda belopp varje år.
Många av dem som misslyckas i skolan kommer aldrig in på arbetsmarknaden, en del blir kriminella.
– Häromåret beräknade vi samhällskostnaden för en ”normal” gängkriminell till cirka 23 miljoner kronor under en 10–15-årsperiod. En skjutning med ett par skadade leder till kostnader på 75–80 miljoner kronor.
– Även om förebyggande åtgärder bara leder till att några procent fler inte dras in i kriminalitet, etablerar sig på arbetsmarknaden eller gör det några år tidigare än vad de annars skulle göra, är det en bra affär för samhället. Till och med en oerhört bra affär.
*Varför satsas det då inte mer på förebyggande åtgärder, till exempel mindre klasser och barngrupper, specialundervisning och fler behöriga lärare?
– Därför att man ser det som kostnader i stället för sociala investeringar som ger utdelning över tid. Ska vi lösa det här måste vi sluta betrakta satsningar på skola, föreningsliv och liknande som kostnader. Det är investeringar.
Ingvar Nilsson jämför med näringslivet.
– Om företagen inte skulle fördela sina investeringskostnader över ett antal år skulle det inte göras många investeringar. Samma sak gäller för privatpersoners bostadsköp.
Mer pengar till exempelvis skola och utbildning innebär omedelbart ökade kostnader i kommunernas och statens budgetar.
– Tyvärr syns inte lika tydligt de vinster som satsningarna leder till i form av minskade utgifter för exempelvis polis, kriminalvård, sjukvård och socialtjänst. En gängskjutning mindre kan leda till upp mot 100 miljoner kronor i minskade kostnader. Det är många lärarlöner.

RINKEBYSKOLAN ÄR EN kommunal högstadieskola med knappt 250 elever i en socioekonomisk svag del av nordvästra Stockholm. Trångboddheten i området är stor precis som arbetslösheten, fattigdomen och utanförskapet.
Sedan 2021 har drygt hälften av niorna (55 procent) lämnat skolan med ett eller flera F-betyg, en riskfaktor för att senare i livet dömas till fängelse.
Tre av tio har inte uppnått gymnasiebehörighet.
Trenden är dock försiktigt positiv.
Therese Österling har arbetat som lärare i ungefär 30 år, varav de senaste sju på Rinkebyskolan, och undervisar i SO och svenska som andraspråk.
– Även om jag inte följer mina elever efter att de har slutat här vet jag att det har gått illa för en del av dem. Jag har också haft elever som hastigt flyttats från skolan på grund kriminalitet.
Rinkeby klassas av polisen som särskilt utsatt område med flera kriminella nätverk.
– Kriminaliteten är en del av många ungdomars närhet och vardag. Inte minst nu när det blir varmare ser man hur det langas och läggs droger utanför skolan. Polisen är ofta i området.
Therese Österling berättar att det emellanåt är ganska tydligt vilka elever som löper extra stor risk för att hamna snett.
– Om en elev till exempel börjar ha stor frånvaro, verkar uppgiven och tappar i förhållande till övriga i klassen är det viktigt att snabbt agera och sätta in resurser.
*Klarar ni det?
– Ibland lyckas vi hjälpa dem, ibland inte.

UNDER SENARE TID har så kallade ”no excuses-skolor” diskuterats som en metod för att förbättra studieresultaten, speciellt i utsatta områden.
– Det tror jag inte alls på. Vi har en helt annan ingång; undervisningen spelar roll. Är den bra får vi studiero. Vi kan inte rädda elever i riskzonen genom att först disciplinera och straffa dem. Det är bara genom bra undervisning som vi klarar det, säger Therese Österling.
Lärartätheten är hög på Rinkebyskolan, cirka åtta elever per lärare i genomsnitt, precis som andelen legitimerade och behöriga lärare.
– På skolor som vår kan inte läraruppdraget vara ett ensamuppdrag; ”jag och mina elever”.  Vi får bättre undervisning när vi lärare planerar och arbetar tillsammans. Och nära eleverna. Vi behöver hela tiden ha koll på vad som just nu upplevs som svårt, vilka som inte hänger med, vad vi behöver ta om och repetera. Det kompensatoriska uppdraget måste vara en uttalad del av själva undervisningen.
En vanlig sägning i svensk skola är att ”vi måste tro på våra elever och deras förmåga att klara skolan”.
– Vi har valt att vända på den sägningen; det viktigaste är att eleverna tror på vår undervisning, att den angår dem, att de vet att de kommer att få hjälp, att deras lärare förstår dem.

EN STOR DEL av eleverna på Rinkeby­skolan har föräldrar med begränsad utbildningsbakgrund och svaga kunskaper i svenska språket.
– Vi förutsätter att allt skolarbete i princip behöver ske i skolan och att föräldrarna inte har möjlighet att hjälpa sina barn med det akademiska, till exempel med en läxa i svenska eller att resonera på svenska om för- och nackdelar med revolution. Många av eleverna bor dessutom mycket trångt, har det tufft ekonomiskt och behöver hjälpa till mycket hemma.
Det är väl belagt att tidiga insatser är en framgångsfaktor, ibland till och med avgörande, för elever som är i behov av extra stöd.
– De flesta som kommer till oss från mellanstadiet har okej kunskaper, en del har mycket goda. Det finns i allmänhet en skolbakgrund att bygga på. Det är sällan jag har känt att det är för sent att göra något, vi har trots allt tre år på oss.
– Det är en annan sak när det gäller nyanlända. Då räcker ofta inte tre år, framför allt inte för att de ska klara svenskan.

FÖR DRYGT TIO sedan infördes extra anpassningar som en stödinsats inom ramen för den ordinarie undervisningen. Om det inte räcker med extra anpassningar ska särskilt stöd utredas och beslutas av rektor, enligt regelverket.
Andelen elever med åtgärdsprogram var betydligt större innan reformen infördes. Nedgången beror knappast på att behovet har minskat, utan har snarare ekonomiska orsaker. Plus att en del av det stöd som tidigare registrerades som särskilt stöd numera ges som extra anpassningar.
I flera rapporter har Skolinspektionen hur brister i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd är ett återkommande problem i Skolsverige. Många elever får inte det stöd som de är i behov av, framför allt inte i tid.

PONTUS BÄCKSTRÖM UTREDDE häromåret på regeringens uppdrag hur elever i grundskolan som behöver mer undervisningstid också ska kunna få det.
I sin utredning visar han bland annat hur en stor del av eleverna som lämnar årskurs nio med betyget F i matematik saknar kunskaper motsvarande flera läsår för att nå ett E.
Det är kunskapsluckor som knappast kan hämtas igen via några veckors lovskola.
– Mycket av lärandet i skolan är kumulativt, kanske allra mest i matematik och språkämnena. Därför är det lätt hänt att den som har börjat sacka efter fortsätter att göra det om man inte gör något åt det tidigt, säger Pontus Bäckström.
– I stället för att försöka rädda upp någonting i efterhand, genom extra insatser under sommarlovet eller liknande, är det bättre att bygga in stödet som en del av det ordinarie utbudet.
– För att få så stor positiv effekt som möjligt bör förstärkningsundervisningen ges under terminerna och i anslutning till den ordinarie undervisningen, till exempel i halvklass eller mindre grupper.

I 1969 ÅRS läroplan – som togs fram under Olof Palmes (S) tid som ecklesiastikminister/utbildningsminister – reglerades hur många lektioner i veckan eleverna skulle ha per stadium och ämne.
Timplanen angav hur många lärartimmar det skulle finnas.
– I flera ämnen och stadier, med tyngdpunkt i lågstadiet, var lärarnas veckotimmar fler än elevernas. Tanken var att överskottet, så kallade resurstimmar, skulle användas för att stödja eleverna, berättar Pontus Bäckström.
– Det var i stor utsträckning upp till lärarna att avgöra hur det skulle ske, i form av halvklass eller genom en mindre grupp med ett urval av elever.
Regelverket liberaliserades med tiden för att helt avskaffas under 1990-talet.
I sin utredning föreslog Pontus Bäckström att vissa av principerna från Lgr 69 borde återinföras genom förstärkningsundervisning.
I dag är elevsammansättningen mer heterogen, spridningen mellan skolor större och det kompensatoriska behovet mer omfattande än för 50 år sedan.
– Det är därför svårt att veta vilken utformning av förstärkningsundervisningen som är bäst. Därför förslog jag att man under en treårig försöksperiod testar vad som är mest framgångsrikt; halvklassundervisning för alla eller förstärkningsundervisning i mindre grupp för ett urval elever.
Förhoppningen är att resultatet kan ligga till grund för en timplanereform där tillgång till och förutsättningar för förstärkningsundervisning regleras.
– När det gäller tid till undervisning lägger sig huvudmännen ofta på miniminivån. Därför behövs det en tydlig infrastruktur och reglering kring förstärkningsunder­visningen.

TOMMY LÉNBERG SÄGER att han inte överraskad över det starka samband mellan misslyckad skolgång och kriminalitet som SCB:s analys pekar på.
– Ofta syns det redan i lågstadiet vilka elever som löper ökad risk att hamna snett. Det gäller att sätta in åtgärder så tidigt som möjligt. På högstadiet kan det vara för sent.
Efter att ha arbetat som idrottslärare i mer än två decennier utbildade Tommy Lénberg sig för några år sedan till polis.
I dag arbetar han i södra Stockholm med polisstationen i Globenområdet som bas och är mycket kritisk till hur skolan behandlas av politiker och andra beslutsfattare.
– Skolan är samhällets viktigaste investering och borde vara det som vi prioriterar högst. Det vi sparar i dag på skolan riskerar vi få betala mångfalt i morgon i form av fler kriminella.
Tommy Lénberg menar, sitt nya yrke till trots, att det är viktigare att satsa på skolan än på polisen.
– Det tror jag dessutom att de flesta poliser håller med om. Även om vi blir dubbelt så många poliser kommer vi inte kunna stoppa gängkriminaliteten. För det krävs det att vi stryper inflödet och där är skolan nyckeln.
– Dessutom behöver många föräldrar ta ett större ansvar för sina barn än vad de gör i dag. Ungdomar behöver samtidigt lära sig att följa grundläggande regler.
Under det kommande decenniet väntas barn- och elevkullarna minska i storlek. Det innebär, enligt Tommy Lénberg, en ypperlig möjlighet att satsa på skolan.
– Med 30 eller 32 elever i en klass måste man som lärare ofta offra några för att kunna bedriva vettig undervisning för flertalet
– Med så stora klasser och grupper går det helt enkelt inte att hjälpa alla som är i behov av det. Med klasser på 18–20 elever skulle många fler ta sig igenom skolan med godkända betyg.

Mikael Bergling
Första publicering: Tidskriften Vi Lärare 2026.