I sommar väntas drygt 80 personer skadas så allvarligt i trafikolyckor i samband med gatu- och vägarbeten att de behöver akutsjukvård. 
– Av de som arbetar på vägarna är de som rör sig utanför arbetsfordonen mest utsatta, säger Eva Liljegren som är utredare vid Trafikverket.

I den officiella olycksstatistiken saknas det uppgifter om hur många som årligen skadas allvarligt eller omkommer i samband med vägarbeten. För att försöka ta reda på hur stort problemet är har Trafikverkets utredare därför manuellt gått igenom alla olyckor som under de senaste åren registrerats i den officiella olycksdatabasen Strada. Resultatet av deras arbete publicerades i rapporten ”Trafikolyckor vid vägarbeten 2003 – 2015” som kom ut i höstas. Genomgången är inte komplett. För flera av olyckorna saknas det uppgifter om i vilket sammanhang de inträffade. Mycket talar därför för att det verkliga antalet vägarbetsolyckor är större än vad statiken visar.
Under perioden 2003 – 2015 inträffade det enligt Trafikverkets rapport 3 958 trafikolyckor med personskador i anslutning till olika typer av gatu- och vägarbeten. Den vanligaste olyckstypen var olyckor med oskyddade trafikanter, till exempel gående eller cyklister, och den näst vanligaste var upphinnandeolyckor. I 195 fall av olyckorna var en eller flera vägarbetare inblandade. Sex vägarbetare omkom, 39 skadades svårt och övriga lindrigt.
– De som skadades svårt hade ofta utfört vägarbete i form av vinterväghållning med exempelvis traktor och förmodligen inte använt bilbälte. När de kört in i något, och fått ett plötsligt stopp på fordonet, har de åkt in i framrutan och skadat sig, säger Eva Liljegren.
Cirka en tredjedel av de skadade vägarbetarna arbetade utanför ett fordon, till exempel med räckesuppsättning, trafikreglering eller inspektioner.
Enligt Trafikverkets studie hade minst 20 av de skadade vägarbetarna, det vill säga drygt tio procent, arbetat som så kallade flaggvakter.
– Det är en av de absolut mest utsatta yrkesgrupperna, säger Eva Liljegren.

Vägarbetaren Björn Porshammar berättar att han häromåret blev påkörd i samband med att han satte ut vägmarkeringar. Foto: Mikael Bergling

Under perioden 2003 – 2015, inträffade de flesta olyckorna i juni, september och oktober. En viktig förklaring till varför antalet olyckor minskar under juli månad är att många vägarbeten då ligger nere, plus att trafiken i allmänhet är mindre intensiv i semestertider. Mycket talar dessutom för att det blir allt farligare att arbeta ute på vägarna. I fjol intervjuade opinionsinstitutet Novus på uppdrag av fackförbundet Seko 1006 vägarbetare om deras arbetsmiljö.
*45 procent uppgav att det under det senaste året uppstått minst en trafikrelaterad incident vid den egna arbetsplatsen. 2009 var motsvarande andel 26 procent
*91 procent svarade att trafikanterna inte tar tillräcklig hänsyn till dem som arbetar på vägen. 2009 var motsvarande andel 82 procent.
*82 procent berättade att de ibland eller ofta oroar sig för att arbeta på vägen på grund av bristande säkerhet. 2009 var motsvarande andel 47 procent.
En av de utsatta vägarbetarna är Björn Porshammar som arbetar på Trafikverkets grundpaket västra Södertörn med Svevias vägstation i Tumba som hemmabas.
– Vi svarar för drift och underhåll av de statliga vägarna i området. Året runt, dygnet runt. Säkrast vore så klart att stänga vägarna medan vi arbetar på dem. Men trafiken ska kunna rulla i största möjliga utsträckning.
– Vi ansvarar bland annat för E4:an från Södertälje upp till Norra länken, det vill säga pulsådern genom Stockholm. Den är så klart svår att helt stänga av, även om det sker några gånger per år i samband med arbete på Essingeleden.
Hur är det att jobba ute på vägen?
– Det svåra och jobbiga är trafiken runtomkring oss. Folk tar inte hänsyn. Inte ens information om avstängda filer bryr sig många om, trots att det är detsamma som att köra mot rött ljus. Det är först när de inte kommer längre på grund av en TMA-bil som de byter fil.
Björn Porshammar berättar att han för några år sedan blev påkörd under arbete.
– När jag satte ut vägmarkeringar var det en bil som kom körande väldigt fort och nära mig, så nära att jag träffades av bilens backspegel. Föraren stannade inte, utan körde bara vidare.
Blev du skadad?
– Inte allvarligt. Men det gjorde ordentligt ont, jag fick blåmärken och hade under en tid svårt att gå.
– Tyvärr är det väldigt få som sänker hastigheten när de passerar ett vägarbete. Folk kör fort förbi, även när de ser att vi är ute och arbetar.
Är det skillnad mellan privatbilister och yrkestrafikanter?
– Nja. Jobbar man ute en natt går det lätt att räkna antalet lastbilar, långtradare och annan tung trafik som saktar ner vid ett vägarbete. Och då är det för det mesta en kvinnlig chaufför bakom ratten.
Taxi?
– Det är ett kapitel helt för sig själv. De flesta verkar helt strunta i regler och vår säkerhet.
– Många, både privatbilister och yrkesförare, sms:ar och pratar dessutom i telefon samtidigt som de kör förbi oss. De har alltså uppmärksamheten på annat än trafiken. Jag har även sett förare som tittat på film. Det är skrämmande.
Är du rädd när du jobbar?
– Jag har respekt för trafiken, men är inte rädd. Det går heller inte att vara rädd eller orolig varje gång man ska åka till jobbet. Det vore orimligt.
– Räddningstjänsten vill att det ska lagstadgas om 30 kilometer i timmen som högsta hastighet förbi en olycksplats. Det säger jag ja till. Men det borde även gälla vägarbeten. Sänkta hastigheter innebär ökad säkerhet och att färre blir påkörda. Man bör även skärpa straffen för dem som kör för fort och öka polisövervakningen eller satsa på mobila fartkameror vid vägarbeten.
Björn Porshammar berättar att man vid arbeten i exempelvis Södra länken i Stockholm tvingas stänga av tunneln för att kunna arbeta säkert.
– Trots tydlig information och blinkande signaler om att tunneln är stängd, händer det ändå med jämna mellanrum att bilister försöka köra ner i den. För att vi ska kunna arbeta säkert tvingas vi använda oss av både bommar och fångstnät. Det är helt absurt.

Mikael Bergling
Första publicering: Infrastruktursajten I Perspektiv

 

Share This