De svenska Pisa-kurvorna pekar svagt uppåt. Men samtidigt ökar gapet mellan hög- och lågpresterande elever precis som skillnaderna mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund.
– Den sjunkande likvärdigheten är ett stort problem som vi måste gör något åt, säger Jan-Eric Gustafsson, ordförande i Skolkommissionen.

Det var idel glada miner när resultaten för Pisa 2015 presenterades strax före jul. Svenska niondeklassare presterar över OECD-snittet i läsförståelse och på snittet i matematik och naturvetenskap. Men ska uppgången bli mer än hack i kurvan måste likvärdigheten, enligt OECD, öka.
När Pisa-undersökningarna började år 2000 var Sverige ett av de länder som hade bäst likvärdighet. Så är det inte längre. Jämfört med Pisa 2006 har fem av de sju likvärdighetsindikatorerna försämrats. Ingen har förbättrats.
Gapet mellan hög- och lågpresterande elever och mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund är i dag till och med större i Sverige än OECD-snittet. Detsamma gäller skillnaderna mellan elever med inhemsk och utländsk bakgrund. Även resultatskillnaderna mellan skolor ökar.
– Enligt Pisas sätt att mäta har likvärdigheten i Sverige försämrats på de flesta områdena. Detta är självklart bekymmersamt. Det svenska skolsystemet bygger på principen att det inte ska spela någon roll vad eleven har med sig hemifrån eller vilken skola han/hon går på. Alla elever ska ha möjlighet att lyckas i skolan och skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag som ska utjämna elevers olika förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning. Pisa visar också exempel på flera länder som både förbättrat kunskapsresultaten och samtidigt ökat likvärdigheten. Sverige tillhör tyvärr inte de länderna, säger undervisningsrådet Eva Lundgren vid Skolverket som varit svensk projektledare för Pisa.
I vår väntas den statliga Skolkommissionen presentera sina förslag på hur den svenska skolan ska förändras.
Kommissionens ordförande Jan-Eric Gustafsson, senior professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, säger att det är utomordentligt allvarligt att likvärdigheten minskar i svensk skola.
– Barnens familjebakgrund, inte minst föräldrarnas utbildningsnivå, har fått en allt större betydelse för skolresultaten. Vi har en ökande skolsegregation. Eleverna sorteras i allt större utsträckning beroende på bakgrund, framför allt utländsk bakgrund.
Vad gör man åt det?
– En viktig del är kompensatorisk fördelning av resurser, det vill säga mer resurser till skolor med mindre gynnsam elevsammansättning.
Sker det?
– Det finns en svag tendens till att man kompenserar när det gäller pengar. Men tittar man på lärarresursen, som är den viktigaste faktorn i det här sammanhanget, finns det en hel del som pekar på att vi har en antikompensatorisk resursfördelning. De erfarna och framgångsrika lärarna finns i större utsträckning på skolor som har en mer gynnsam elevsammansättning.
Vilken betydelse har det fria skolvalet och framväxten av friskolor?
– Jag tror att man kan fastslå att den starkaste drivkraften bakom sorteringen i skolan är den ökade boendesegregationen. Det fria skolvalet spär på den effekten.
Vad gör man åt detta?
– Det håller vi som bäst på att fundera på inom Skolkommissionen. Ännu har vi inga konkreta förslag, förutom att resursfördelningen måste blir mer kompensatorisk.
De sociala skillnaderna i samhället ökar. Kommer vi att tvingas acceptera att skillnaderna ökar även mellan elever och skolor?
– Nej, det är inget vi ska acceptera. Vi måste försöka att åstadkomma ett trendbrott, att få kurvan att peka neråt.
Professor Björn Öckert vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) säger att familjebakgrunden har mycket stor betydelse för elevernas skolresultat.
– Men det verkar inte som om betydelsen har förändrats, åtminstone inte under den tid som vi har studerat som är slutet av 1980-talet fram till 2010.
Har likvärdigheten förändrats?
– Det beror på hur man mäter likvärdigheten. För att bedöma elevernas familjebakgrund frågar man i Pisa-undersökningarna eleverna om hur länge deras föräldrar har gått i skolan, hur många böcker det finns i deras hem och liknande. Det är frågor som kan vara svåra att svara på och vars innebörd också kan förändras över tid.
– Vi har försökt hitta mer stabila mått på familjebakgrund och studerat hur betygen utvecklas för syskon i samma familj. Med det måttet kan man inte säga att likvärdigheten har försämrats. Den är som den alltid har varit.
Har skillnaderna mellan olika skolor ökat?
– Ja, men vi visar att det enbart beror på ökad skolsegregation, och inte på att skillnaderna i skolkvalitet har ökat. Det är i dag större skillnader i elevsammansättning mellan skolor än tidigare.
Varför då?
– Huvuddelen av skolsegregationen beror på ökad boendesegregation. Men det finns också koppling mellan ökad skolsegregation och expansion av friskolor. I kommuner med många friskolor är det större skolsegregation.
Vad bör man göra om man vill minska skillnaderna och öka likvärdigheten?
– Det finns mycket forskning som visar att allmänna kvalitetshöjande insatser i skolan, till exempel fler lärare och mindre undervisningsgrupper, förbättrar resultat för alla, men allra mest för lågpresterande elever med sämre bakgrund.

Mikael Bergling
Första publicering: 
Tidningen Skolvärlden

Share This