På en del skolor får nästan samtliga elever högre ämnesbetyg än deras resultat på de nationella proven. På andra skolor är det nästan ingen som får det.

– Olika skolor och olika lärare är mer eller mindre benägna att sätta höga betyg, säger professor Jonas Vlachos.

I samband med Pisa-chocken 2012 lanserade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en satsning med målet att Sverige i nästa undersökning – Pisa 2015, som publiceras om ett par veckor – ska placera sig bland de tio bästa OECD-länderna. Många befarar att så inte kommer att ske, utan att de senaste årens trend håller i sig.
Men samtidigt som svenska elever presterar allt sämre i internationella kunskapsmätningar, blir deras betyg allt bättre.
Det finns dock stora skillnader mellan skolor. På en del skolor är lärarna betydligt generösare än på andra när det gäller att dela ut höga betyg.
Vi har jämfört resultaten på det nationella provet i matematik för årskurs nio läsåret 2014/2015 med vad eleverna fick för slutbetyg i samma ämne.
Jämförelsen visar bland annat:
I Blekinge fick 45,7 procent av eleverna högre slutbetyg jämfört med provbetyget. I Västerbotten var andelen 35,2 procent och på Gotland 27,4 procent.
Flickornas betyg höjdes i betydligt större utsträckning än pojkarnas.
De kommuner där matematikbetyget höjdes mest jämfört med provbetyget var Gagnef i Dalarna, Mullsjö i Jönköpings län och Klippan i Skåne. Minst höjdes betygen i Åtvidaberg, Åsele och Herrljunga.
På ungefär 400 skolor fick minst hälften av eleverna högre slutbetyg än provbetyg i matematik.
Det var betydligt fler elever som fick högre slut-betyg än lägre (jämfört med provbetyget).
– De nationella proven är tänkta att stödja betygssättningen, inte styra den. Det innebär att den enskilde läraren kan sätta vilket slutbetyg hen vill i förhållande till provbetygen, säger Jonas Vlachos som är är betygsdebattör och professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
– Olika skolor och olika lärare är mer eller mindre benägna att sätta höga betyg. Jag tycker därför att det behövs en central normering, ungefär som det fanns under det relativa betygssystemet. De nationella proven bör fånga hur en skola ligger till. Sedan får lärarna själva baka in de lite mjukare delarna vid bedömning av de enskilda eleverna.


Elever som har ungefär samma kunskaper enligt de nationella proven kan få olika betyg beroende på vilken skola de går i.

I våras konstaterade Skolverket i en rapport att det är stor variation mellan Sveriges skolor när det gäller skillnaderna mellan ämnesbetyg och provbetyg. Den stora variationen kan, enligt Skolverket, bero på att skolorna tolkar kunskapskraven olika, vilket i sådana fall innebär stora likvärdighetsproblem. Elever som har ungefär samma kunskaper enligt de nationella proven kan alltså få olika betyg beroende på vilken skola de går i.
Ett betygslotteri om man så vill.
Dessutom rättas de nationella proven lokalt, ofta av den betygssättande läraren. Enligt Skolinspektionens kontroller har det lett till stor variation även när det gäller hur olika skolor värderar elevernas resultat. Friskolor rättar i genomsnitt proven generösare än kommunala.
Tidningen Skolvärldens kolumnist Per Kornhall – forskare, författare och tidigare undervisningsråd på Skolverket – säger att ett stort problem är att det inte har bestämts vad de nationella proven egentligen ska vara till för.
– Ska de mäta individernas resultat eller skolornas? Ett annat problem är att de inte har samma svårighetsnivå år från år. Det innebär att vi inte kan följa elevernas kunskapsutveckling. Jag tycker att det behövs en rejäl översyn av hela systemet.
På vissa skolor höjs nästan alla elevers ämnesbetyg jämfört med resultaten på de nationella proven, medan det på andra skolor är ovanligt med höjningar.
Vad indikerar det?
– Det kan indikera olikheter i praxis, det kan indikera korruptionstryck. Men det kan också bero på att man på en del skolor använt proven diagnostiskt och satt in åtgärder för att hjälpa elever med svaga resultat.
Bör det införas central rättning av de nationella proven?
– Det skulle minska korruptionstrycket, men det är ganska osäkert om rättningen skulle bli bättre.

Niclas Wahlgren, lärare i kemi och biologi på Vägga gymnasieskola i Karlshamn och ordförande i LR Blekinge, säger att han inte vet varför en stor del av niorna i just Blekinge fick högre slutbetyg i matematik än resultatet på det nationella provet 2015.
– En förklaring kan vara att tre av fem Blekinge-kommuner erbjuder elever som inte är godkända att läsa upp sina betyg på sommarskola. En annan , och mer generell förklaring, är skolkonkurrensen. Skolor med bra betyg uppfattas som bra skolor. Många gör dessutom reklam för sin skola på det sättet. Här når alla elever målen eller får höga betyg.
– Rektorer och skolledningar skulle aldrig öppet erkänna att de påverkar lärare vid betygssättning. Men det är klart att det finns en påverkan, även om det kan vara en subtil sådan. Vår myndighetsutövning – betygssättning – är hårt ansatt av marknadskrafterna.
Påverkas lönen av vilka betyg en lärare sätter?
– Den individuellt satta lönen kan påverkas. Du är en dålig lärare om du sätter många F. Du kan inte leda eleverna rätt med den resursen jag har gett dig. Det finns rektorer som krasst resonerar så.
Vad gör elevernas föräldrar?
– Många ringer och mejlar om de inte är nöjda med de betyg som deras barn får.
Vad ska man göra?
– Jag har inget bra svar, annat än att det krävs en förändring. Annars kommer betygsinflationen bara att fortsätta. Högre betyg, men lägre kunskaper.
– En modell som jag har diskuterat med några kollegor är att om vi som lärare sätter ett betyg som avviker från resultatet på det nationella provet så ska vi motivera det. Då tvingas vi fundera en vända till och kan kanske till och med diskutera bedömningen med en kollega. Är det egentligen rektor som trycker på, så blir det i sådana fall tydligt att det är det som är orsaken till det höjda betyget, säger Niclas Wahlgren.
Professor Björn Öckert vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) säger att det är svårt att mäta kunskaper.
– Bland annat därför är det rimligt med vissa avvikelser mellan prov och betyg. Men det bör vara lika vanligt med positiva som negativa avvikelser. Så är det inte i dag. Det är fler höjda betyg än sänkta.
Varför är det så?
– För att alla aktörer kortsiktigt tjänar på högre betyg – eleverna, föräldrarna, lärarna, rektorerna och skolhuvudmännen. Men det innebär inte alla sätter för höga betyg. Så är det inte. Men vissa skolor och lärare gör det i större utsträckning än andra beroende på bland annat olika konkurrenssituation och hur mycket press det är från föräldrarna. Det är drivkrafter som förstärks i ett marknadsutsatt system.
– Samtidigt ska man veta att betygssättning inte är en exakt vetenskap, utan en bedömning. Det är därför rimligt att tro att olika lärare bedömer samma kunskap olika.
Men är det rimligt med så stora skillnader som det är i dag?
– Nej. Att sätta för höga betyg kan låta lite oskyldigt, men det kan skapa drivkrafter som gör att eleverna faktiskt lär sig mindre, att skolan blir sämre. Till det ska läggas orättvisan. Elevers möjlighet för vidare studier ska inte bero på vilken skola de går på eller hur generösa lärarna är vid betygssättning. Det ska bero på vad de kan.
Björn Öckert säger att betygen på skolnivå bör knytas till resultaten på de nationella proven. Det skulle innebära en normering.
– Man bör också komma ifrån att lärarna rättar sina egna elevers nationella prov. Det bör göras av oberoende personer eller maskinellt.
– Jag tror att ett sådant system bland mycket annat skulle underlätta vardagen för många lärare och rektorer. Föräldrar kan då ringa och gnälla hur mycket de vill, men systemet är riggat så att den enskilde läraren eller rektorn har svårt att påverka det.
Det är väl känt att flickor, i högre grad än pojkar, får högre slutbetyg än provbetyg.
– Flickor lyckas ofta bättre i grundskolan än pojkar, men de får oftare ännu högre betyg än vad skillnaden ger vid handen. Det finns en dold faktor som gör att flickor premieras, säger betygsexperten Per Måhl som tidigare bland annat arbetat på Skolinspektionen med kvalitetsgranskning av betygssättning.
Men att låta resultaten på nationella prov styra betygssättning tycker han är fel metod.
– De nationella proven ger inte den information som krävs och provbetygen sätts inte efter de föreskrifter som gäller för slut- och kursbetyg. Att återinföra den normering som fanns i det relativa systemet skulle försämra slut- och kursbetygens rättssäkerhet, likvärdighet och prognosvärde.
– Vi behöver i stället ge lärarna de arbetsvillkor som de behöver för att de ska kunna göra ett bra jobb. Det innebär bland annat tid och möjlighet att tillsammans prata ihop sig kring bedömning och betygssättning.

Per Måhl vill ha en återgång till systemet med huvudlärare och ämneskonferenser.
– Tyvärr är varken SKL, huvudmän eller rektorer särskilt intresserade av det. Att man avskaffade systemet berodde ju på att man ville öka arbetsgivarnas makt och begränsa de starka och välbildade huvudlärarnas inflytande över undervisning, bedömning och betygssättning.
– Nu har man fått som man vill och man kan bestraffa lärare som inte anpassar betygen till chefernas önskemål med lägre lön eller sämre arbetsvillkor. Dessutom tar inte lärarutbildningen ansvar för att utbilda lärare i bedömningsproblematik.
Ett sätt att hejda betygsinflationen är att skrota de nationella proven i dess nuvarande form.
– De är alldeles för många. Dessutom är syftet med dem oklart. De borde ersättas av något nytt, kräver Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund.
De senaste decenniernas valfrihetsreformer har skapat en unik skolmarknad i Sverige där eleverna och deras föräldrar med skolpengen i bakfickan fått en extremt stark ställning. Med höga medelbetyg som argument försöker skolor locka till elever och därmed säkra sina inkomster. Resultatet har bland annat blivit betygsinflation.
I höstas presenterade Lärarnas Riksförbund en undersökning som visar att det inte är ovanligt att skolledare på olika sätt försöker förmå lärare att sätta högre betyg. Allt för att minska risken för att elever och föräldrar som är missnöjda med betygen väljer att placera skolpengen någon annanstans.
De nationella proven skulle kunna vara betygsnormerande och därmed fungera som ett motvärn mot betygsinflation. Men det är de inte.
– Det finns en generell press på att resultaten i skolan ska gå upp och det är genom betygen vi mäter resultaten. Men det är inte säkert att barnen får med sig goda kunskaper bara för att det är höga betyg på en skola, säger Åsa Fahlén.
Krävs det inte lika mycket för ett B i Ystad som i Haparanda eller tvärtom?
– Du behöver inte förflytta dig så långt för att se skillnader. Det kan räcka att du rör dig mellan olika skolor i samma stad för att upptäcka att samma kunskap kan ge olika betyg.
– Det är väldigt orättvist i dag. Elever kommer tack vare goda betyg in på vissa program på gymnasiet, men har inte tillräckligt med förkunskaper för att klara av utbildningen. Samtidigt konkurreras elever med tillräckliga kunskaper, men för låga betyg, ut av elever med glädjebetyg.
Varför är det så?
– Det finns flera förklaringar. En är de stora möjligheterna att när som helst välja en ny skola. En annan är att lärarna är allt mer ensamma vid betygssättning. Tiden att ägna sig åt bedömning och medbedömning har krympt, och i många fall försvunnit. Du vågar inte be din kollega titta på något som du är osäker över eftersom du vet att hen redan går på knäna.
Bör de nationella proven avgöra betygen?
– Nej, det tycker jag inte. Vi behöver minska antalet nationella prov och se över vad de egentligen mäter. De tar alldeles för mycket tid. Dessutom är det oklart vad som är syftet med dem. De har till exempel ingen normerande funktion.
Vad bör man ha i stället?
– Det behövs någon form av nationella prov. Jag tycker att gymnasiets IB-program har en intressant modell. Där görs ett slutprov efter varje kurs. Provet skickas sedan iväg för central rättning, vilket garanterar en likvärdig bedömning av alla prov.
– Provresultatet innebär också en återkoppling och kvalitetskontroll. Har jag som lärare satt rätt betyg på eleven? Håller jag och min skola tillräckligt hög kvalitet på undervisningen?
Ska proven avgöra betygen?
– Nej. Det ska vara den enskilde läraren som sätter betygen. Men resultaten på den nya typ av nationella prov som jag vill se, bör få större betydelse för den individuella betygssättningen än vad de gamla proven har i dag. De bör också fungera normerande på skolnivå. Det blir då också ett sätt att kontrollera skolornas standard.
Behöver det byggas spärrar mot betygsinflation om det fria skolvalet ska kunna vara kvar?
– Ja, det tror jag. Men det krävs så mycket mer. Sedan många år tillbaka sjunker vi i Pisa och andra internationella studier. Men vi själva mäter inte elevernas kunskaper. Vi mäter deras betyg, som hela tiden stiger. Vi borde ha nationella prov som gör det möjligt att följa elevernas kunskapsutveckling, det är ju den som är viktig.
Åsa Fahlén säger att det blivit alldeles för stort fokus på betygen och för lite på vad som är en bra skola.
– I dag är en bra skola en skola där eleverna får höga betyg. Men så är det ju inte. Det viktiga är vad barnen och ungdomarna lär sig. I stället för att till exempel berätta vilka avgångsbetyg eleverna får, borde grundskolorna informera om hur stor andel av deras elever som har klarat gymnasiet. På liknande sätt borde gymnasieskolorna berätta om hur stor andel av studerande på yrkesprogrammen som har fått jobb efter skolan eller hur stor andel av de studerande på de studieförberedande programmen som tagit en akademisk examen. Det är ju de måtten som är de viktiga. Då blir det dessutom fokus på vad eleverna har lärt sig, inte deras betyg.
– Det är i dag inte ovanligt att det börjar elever på gymnasiet eller universitet som kunskapsmässigt ligger på en betydligt lägre nivå än vad deras betyg anger. Elever lämnar till och med grundskolan utan att kunna de fyra räknesätten. Det är skamligt.

Mikael Bergling
Första publicering: 
Tidningen Skolvärlden

Share This